Pigg rubrik, va?

Så här: Det är en ny vecka och en nästan ny månad. Jag gillar ju nytt och hade tänkt skriva lite om det. Om att löven-på-markens tid är här nu. Jag hade tänkt fortsätta med tankar om förändring, höst, vinter, hur vi hanterar årstiderna, hur de påverkar oss och kanske med någon lite halvlustig anekdot från min egen familj.

Men jag ändrade mig. Det blir inget om höstlöv.

Däremot skulle jag vilja att du läste Katarina Wennstams utmärkta artikel om hur medierna behandlar mordet på Lisa Holm och ägnar några minuter åt att inse hur fasansfullt skevt allting är när män tar sig rätten att hota, terrorisera, våldföra sig på och mörda kvinnor. Media har självklart en del i att den bilden cementeras och inte väcker större ilska. Vi är så väldigt påverkningsbara som mediakonsumenter och samhällsmedborgare. Ens egen bakgrund, kontexten, ordval i artiklar och fikarum och även den mängd total information som vi väljer att ha i våra flöden torde påverka oss och avgöra vad en viss information väcker för känslor och därmed handlingar. Mediernas vinkling, nyansering och rapportering är väldigt viktig i sammanhanget för att inte detta normaliseras.

Men det är också väldigt mycket upp till oss, hur vi som läsare och mediakonsumenter väljer att facka in hemskheter som dessa. Jag känner att mycket av informationen som vi får till oss idag gör oss avtrubbade, luttrade, cyniska eller – vanligast, kanske? – ignoranta. ”Jag orkar inte ta in det,” sägs ganska ofta.

Men om vi inte orkar, hur ska vi då kunna ändra på något?

För egentligen: Varför väcker kvinnovåld inte större ilska? Varför blir folk inte mer förbannade över att kvinnor regelbundet mördas i Sverige? Av att få tjejer känner sig trygga att gå ensamma hem från krogen? Att kvinnor har sämre lön, stressar mer, objektifieras, sexualiseras, diskrimineras, hotas och motarbetas. För att de är kvinnor.

Det är ju inte klokt.

Vi måste prata mer om detta, så att alla inser att det handlar om värderingar som på riktigt fuckar upp både pojkar och flickor. Alla får betala ett högt pris för att leva i ett patriarkat, även om den ordningen självklart gynnar männen när det gäller makt, pengar och status. Men alla betalar. Vi måste prata mer om det för när en väl fått upp ögonen för det så går det inte att blunda för det längre. Man kanske skulle vilja, från tid till annan, men det går inte. För man ser skiten. Överallt. And it ain’t going away on its own.

Så, läs, läs, läs. Fundera och diskutera. Det kommer att göra dig arg och upprörd, du kommer att stöta på motstånd och du kommer att känna dig uppgiven. Men ditt engagemang kommer också att göra världen bättre. I små steg. Du måste tro på det.

Och inte minst, männen måste agera. Så: Hej alla ni fina, kloka karlar, jag pratar till er. Ni är många, jag vet det och ni håller förändringen i era händer. Förändringen som gör att våra barn kommer att växa upp mycket friare än idag, med fler möjligheter och mindre våld. Jag och många andra stöttar er all the way, men det är ni som verkligen kan göra skillnad för kommande generationer. För en mer rättvis, lugnare och mer inkluderande värld. Det är till och med ni som BÖR göra det.

För vem har sagt att det bara är kvinnornas kamp?