Det har varit en lugn och lite trött helg. Jag och Krille har försökt sova ikapp en oändlig sömnskuld. Så har vi lagat mat, läst böcker och… ja det var väl det. Emellanåt har jag gått ut på altanen och tittat lite på allt som jag borde göra i trädgården för att förbereda den inför kommande övervintring, men sen har jag vänt och gått in igen.

Men oavsett slöhet så måste en ju ut i solen en helg som denna, annars förtjänar en piskrapp. So off we went. Som vanligt med en massa debacle som jag inte ens orkar räkna upp, men skit samma. Vi kom iväg i alla fall. Vi fångade solstrålar, tångruskor och ögonblick. Ja jävlar vad vi fångade dagen. Och den var fin.

Mycket fin.

Så. Redo för lite natur-  och familjeromantiska bilder en masse? Bra, då kör vi.

Min cykel. Jag älskar min cykel. Kanske lite för mycket.

På väg till stranden stannade vi och morsade på hönorna som också verkade njuta av höstsolen.

Vilmer och Folke ville morsa lite extra. Hell to the no, sa hönan.

Mer djur! En camoflagekatt.

Vägen till frihet.

Två av de bästa.

Bo.

Varför inte, liksom?

Utsikt.

Extensions.

Naturen alltså. Fin både i micro- och makroperspektiv. En blir lite hög när en kontemplerar det.