I går fyllde Krille 41 år så nu är vi lika gamla några månader innan jag tar steget up front igen i januari. Att fira någon på en lördag är ju lyxen jämfört med en trött och stressad vardagsmorgon med deadlines för skola och möten och påminnelselappar om att komma ihåg att ta med matsäck till Bosses utflykt som pockar på uppmärksamheten och äter upp firande-tiden. Så när pojkarna vaknade satte jag dem lugnt framför Bolibompa och stack för att handla surdagsfrallor, ICON och murkelpaté. Krille låg kvar och sov räv.

Sedan preppade vi vår entré.

Pojkarna hade fixat ett eget paket. Extra skönt att veta att han inte är allt för dyr, den där pappan.

Inuti fanns skor som killarna själva valt ut och köpt förra lördagen. Alla tre har stoiskt knipit käft om det en hel vecka. Till och med Bosse. Han hävdade då Krille försökte pressa honom häromdagen att ”okej då jag kan väl säga det, vi har köpt en stövel till dig.” För att vara fyra år så ljuger han otroligt bra och jag blir stolt och orolig på en och samma gång när jag tänker på det och kommande tonår. Med det paketet och en del andra tågade vi uppför trappan och sjöng Stevie Wonder versionen av Happy Birthday och väckte Krille som lyckats somna om eftersom allt tagit så lång tid. Han kickade igång sin dag med paket och pojkar och frukost och kaos på en och samma gång. Och skorna passade perfekt.

Sen gick vi ner och åt resten av frukosten och Krille ritade en gubbe på Folkes mage och de gjorde en film av den.

På kvällen stack Krille och jag ut och åt. Vi blev osams över nån skitsak på vägen dit och stannade cyklarna vid ett sommarstugeområde och stod och tjoade på varann ett tag. Jag var skitarg.  Typiskt mig att gifta mig med en idiot och komma på det efter 13 års äktenskap, tänkte jag surt. Vi cyklade vidare tysta. ”Är du arg?” frågade Krille försiktigt. ”Ja” sade jag så surt jag kunde. Det är inte helt enkelt att krama ut mängder av ilska ur ett ord som bara är två bokstäver långt, men jag försökte verkligen mitt bästa. Ilskan höll i sig säkert en minut. Vi är inget vidare bra på att vara arga på varandra länge och tjura funkar liksom inte för nån av oss även om vi försöker då och då. Många gånger har jag tänkt att nu jäklar, nu ska jag inte prata med det aset nånsin mer, men en kvart senare har vi sagt förlåt och är mitt uppe i nån planering av en ny rabatt i trädgården till våren eller en diskussion om rymden eller nåt annat. Så när vi en liten stund senare kom fram till restaurangen var allt som vanligt igen. ”Alltså förlåt älskling” ”nämen herregud förlåt MIG” ”jag älskar dig” ”jag älskar dig ännu mer” ”du är det bästa som finns” ”alltså förlåt igen att jag skällde så på dig på din födelsedag det var verkligen korkat” ”äsch det var mitt fel ju” ”vilken drink ska vi börja med?” Och sen åt och drack vi så magarna stod rätt ut.

Idag är han lite trött, 41-åringen.  Och medan han vilar så måste jag passa på att säga en sak till världens finaste man alla kategorier nånsin ever. Jag tror jag säger det face to face till honom emellanåt, även om det säkert sker för sällan, men är det hög tid för en liten hyllning i bloggform.

Allra bästa Krille. Jag älskar dig för att du går vid min sida och är min klippa på en och samma gång. För att står ut med att vara gift med en som skäller ut dig över en skitsak på din egen födelsedag och för att du trots det alltid får mig att känna mig som den vackraste och klokaste människan på jorden.

Så även om du 8 gånger av 10 lyckas glömma att lägga dina använda sockar i tvättkorgen och snarkar som en gubbe och inte kan räkna upp mer än max tre europeiska huvudstäder innan du fått en espresso på morgonen så är du fan ljuset i mitt liv. Du gör du mig till en bättre människa.

I will go medieval on your ass om du nånsin funderar på att lämna mig. Utan dig är jag inget.