Jag har gjort ingenting idag. Jag har sovit middag, läst lite och eh ja, det var väl det. Eller ja, Bo och jag har handlat mat för 1500 spänn, och så har jag väl kollat mobilen de där 150 gångerna som tydligen ska vara ett mänskligt snitt, men annars så. Ingenting.

Mina dagar är osammanhängande och splittrade nu i början av semestern eftersom min hjärna och nervsystem inte fattat grejen än. Allt är fortfarande inställt på ”högt tempo”, ”resultat”, ”konsekvensanalyser”, ”offerter”, ”tänk sju steg fram” och ”18 bollar i luften”. 46 veckor om året jobbar jag så. Inte konstigt att allt slår bakut när det ändras.

Systemet måste laddas ut. Jag har börjat lära mig det nu och det stressar mig inte lika mycket längre, men lite stör det mig ändå att dessa första, väääärdefulla och hett efterlängtade semesterdagar går åt till att sova middag och anstränga mig i att strunta i att titta på jobbmailen. Det är lätt att byta ut krav mot krav. Nu ska jag plötsligt inte vara snabb och produktiv längre, utan lugn och eftertänksam. Från en dag till en annan.

Krille är en klippa när det kommer till såna saker. Efter 14 år som egenföretagare vet han precis hur det känns att ha svårt att släppa tankarna på jobbet och han coachar mig så sjukt bra. Det funkar. Systemet håller på att laddas ur. Snart kommer jag att släpa mig fram över golvet, att sluka två böcker per dag och skita i mobilen och all marktjänst, bara lyssna på Aretha Franklin och diskutera all ny information som man kommer att få om Pluto när den där rymdfarkosten äntligen kommer fram till den lilla rackarns dvärgplaneten efter nio år in outer space. Där, om nånstans, har folk haft lugn nog att kunna vänta.

Det kommer jag också att ha. Om ett tag, så.