Att gräva sin grav. Grävd grop ligger. Den som gräver en grop faller själv däri.

Det var några av rubrikförslagen på dagens kaosyogarapport. Du förstår jag har GRÄVT utav helvete denna helgen. Vi har lagt plattor i ett hörn av trädgården. Några få kvadratmeter skulle det vara men herregud så många kilo gräs, jord, grus, stenkross och skit jag lyft på en spade. In och ut ur bilen, in och ut ur hålet i marken och aj aj min arma skrivbordskropp. I’m to old for this shit tänkte jag när jag efter 7346e spadtaget satte handen på ländryggen och gubbastånkade fram ett ”hhööööhhh” samtidigt som jag försökte räta ut mina 179 cm till lodrät position igen.

Nu är helgens arbetspass äntligen klara och jag så är trött så jag nästan svimmar. Jag orkar inte ens gå ut och ta några efterbilder som kan komplettera förebilderna som togs i går morse. Så utan bilder på jordhögarna som faktiskt fyllt ut hela min helg (erkänn, visst är du besviken för att du missar dem?), vad ska en då göra i ett inlägg som ska sammanfatta den? Tja, jag kunde istället skrivit om Trevligt Folk som jag såg igår, eller något käckt men elakt om bråket i dagens twitterglas mellan filmens skapare Fredrik och Filip och programledaren Jessica Almenäs. Eller att Corren tyvärr bevisar att dumheten är utbredd även i tredje statsmakten – lord have mercy vilket befängt och naivt stolpskott Dahlberg är  – så pass att till och med generaldirektören för skolverket reagerade. Eller om att min man tycker lika mycket om sin nya grill som han tycker om Lena.

Men jag orkar inte det heller. Istället får du titta på denna bilden på Kristin Kaspersen som jag snubblade över idag. Mycket roligare än skifferplattor, jordhögar och Christian Dahlgrens inskränkta ordsvada, I tell you.