Vi hade ju en kommersiell högtid häromdagen som torde grundas i tacksamhet över mödrars jobb och varande, och en är väl inte sämre än att en kan tycka att en present sitter fint, så visst. Men om en nu råkar vara en mamma med fäbless för a: ord, b: fina pennor och c: att störta patriarkatet, vilken är då världens bästa morsdagspresent som någon kan välja ut? Oui, denna resevoarpenna. Exakt HUR ljuvlig? Det är vid tillfällen som dessa som en känner extra starkt att vi kommer att bli gamla tillsammans, Krille och jag. Han är verkligen min själs vän.

Vilmer ville inte vara sämre utan ackompanjerade Krilles hyllningskör och berättade glatt att jag var en toppenmamma som var både omtänksam, hade humor och var gosig. Jodå. ”Men det finns en ganska jobbig sak med dig mamma, och det är att du alltid ska gå runt hemma med dina… bröst”. Typiskt rabiat feministiskt beteende, tänker jag stolt.

Kampen fortsätter.