Hej!

Hur har du haft det i påsk? Bra, hoppas jag? Själv måste jag tillstå att omställningen från jobb till ledig ju är omtalat svår för mig, men det är fan inte enkelt på andra hållet heller. Folke drog till med sitt livs tonårsmorgon i går och sov till 11. ELVA, that is. Tror du han somnade gott och i god tid för att vara pigg och utvilad och möta dagen med ett leende i morse? Not so much. Och lite så var det för hans ömma moder också. Morgonen var brutal. Men nu är vi on track igen, ekorrhjulet känns ju trots allt väldigt tryggt med sin välkända ”blodsmak i munnen”-känsla. Den känner en ju till, liksom. Hit the ground running, jag borde tatuera in det på min kropp.

I övrigt så har jag köpt tre par skor till diverse pojkar idag, och förundras återigen över att jag fött fram en son typ i förrgår som nu visar sig ha storlek 35 på skorna. Hur fan nu det gick till. Ja och så har jag köpt mig lite odlarambitioner, basilika, ruccola och gräslök ska sås. Hur fan det nu gick till det också. Jag är ju ingen odlare. Om jag känner mig rätt så kommer krukorna, fröna och jorden vara kvar i de respektive förpackningar som de köptes i tills jag blir förbannad och tar mig an det under svordomar och stånk. Som om någon tvingat mig. Sedan kommer jag troligtvis att glömma av att vattna ordentligt och vips – efter en solig eftermiddag för mycket så är allt omintetgjort. Men ett steg i taget mot misslyckandena – i dag har jag alltså handlat in skiten.

Men nu till kritan: Du vet ju att jag skriver en massa om saker som upprör mig, som jag vill ändra på. Att jag blir politisk, arg och smått revolutionär emellanåt. Du vet också att jag skriver som saker som jag missionerar om och som många kan tycka verkar lökiga och fåniga. Att jag predikar om kärlek, mindfulness och yoga som en väg till ett bättre liv. Du vet också att jag glatt bjuckar på alla tillkortakommanden jag har, som människa och förälder. Att jag rantar om pinsamma situationer, barn som sätter sig på tvären och säger tokiga saker, ofta inkluderat ord som bajs och kiss och annat delikat. Tillsist vet du att jag har många åsikter om tv-serier, böcker och artiklar. Att jag pekar ut för dig vad jag tycker är bra och inte, ofta i mer eller mindre högtravande formuleringar, för att tipsa om vad en kan göra när en till äventyrs skulle få några sekunder över utan att någon skriker ”MAMMMMAAAAA!” rakt ner i ens hörselgång.

Så funkar ju Kaosyoga, i stora drag. Men så finns det de där andra. Småsakerna. Bilder som inte kan bära ett eget inlägg, och som inte hunnit in på Insta. Lite som när du flyttat, du vet. Till slut står man där med en låda full av saker som du liksom inte vet var du ska lägga men ändå inte vill slänga. Lådan kan stå kvar länge, du saknar dem inte. Kanske blir den till och med ett permanent inslag i förrådet eller klädkammarens inredning. Ja, typ så är detta inslaget. En massa skräp som ändå liksom måste få en chans till. En liten chans.

Så – innan jag ger mig på de lite större sakerna igen så packar jag upp den här lilla lådan. Innehållet är herrelöst och löst sammansatt, och utan röd tråd eller ens måttlig relevans så presenterar jag härmed: små skärvor av min vardag. Och en måne.

Sista bilden innan frisören för Bo.

Dessa pojkar, alltså. What a bunch.

Vår måne. Foto by Krille.

Bo testar om man halkar på bananskal. Det gör man inte, kan jag meddela. Däremot ger de fula fläckar på den nya mattan.

Har han ont i röven eller är han bara lite nödig? Det är sånt vi diskuterar här hemma.

Jorå.

KANSKE att jag sjöng med i en sång på radion. Lite så där för mig själv som man gör, du vet. Kanske att jag kastade loss lite i refrängen och tog i lite.