Nä, jag hinner inte skriva mycket här idag. Och igår skrev jag ingenting alls. Du förstår, jag håller på och läser porr. Och vad värre är, jag MÅSTE läsa porren. Även om jag inte skulle vilja, så är jag tvungen. Oh no, ungefär.
Ja alltså, porren i sig förtjänar väl egentligen ingen förklaring, herregud det är 2012 och att kvinnor eldar upp sig med lite erotisk litteratur är väl ingen big deal. Särskilt med tanke på hur kallt det är ute just nu, kanske. Men ändå. Jag har gått och blivit med i en bokklubb, något jag är lycklig och lite mallig över. Jag har länge tyckt att det vore som att kombinera några av de bästa ingredienserna i livet: vin, kloka kvinnor och böcker. Ja, i alla fall. Nu är den första boken som vi ska läsa Femtio nyanser av honom, och då är det ju bara att lyda (ja, du som läst boken kan lägga in ett litet skratt här).
Så här sitter jag på kvällarna och skruvar på mig medan jag testar mitt öppna och frigjorda sinnes gränser genom att grotta ner mig i sida upp och sida ner med pornografi förklädd till roman. Lite som Joan Collins gone wild, på nåt sätt – ja boken alltså, inte jag.
Nå. Jag kan tyvärr inte skriva något om vad jag tycker om beskrivningen av all älskog, förnedring, sadism, kåthet och könsmaktmissbruk som tydligen sålt som smör världen över. Inte förrän efter den 5 januari när bokklubben haft sin första get together.
Men sedan. Då jävlar.
skriven 5 december 2012 av kaosyoga i Böcker | 1 kommentar
Bosse är inte den som drar sig för att kavla upp ärmarna och göra en insats. Inte blir det lättare av att stå och våndas över allt tråkigt som bör göras, säger den lille mannen som har ”lite snack och mycket verkstad” som motto. Nä då, på’t direkt bara. Fram med stolen till diskbänken, klättra upp och hälla ut innehållet i den blötlagda grötgrytan, blanda det med en liten blå boll och överblivna mangobitar, skeda upp det i en annan skål/på diskbänken/på skåpsluckorna/ner på golvet, och smaka på det med jämna mellanrum under ett glatt ”mmmmmm”, som vore det en nobelmiddag som intogs. Och snabbt går det.
Inget gnäll över hur tråkigt det är att diska grytor. Inga undanflykter i stil med ”jag ska nog bara ta en kopp kaffe först”. Inga önsketankar/manipulationsplaner i stil med ”om jag väntar lite med den, så kanske Krille hinner diska den”. Nej nej. Just do it, säger Bo. Och inte nog med det – han blir till och med upprörd om någon ber honom avsluta. Väldigt upprörd, till och med. Så dedikerad är han uppgiften.
Ibland tror jag att pojken jag fött är en undercover ninja i beslutsamhetens tjänst. Eller i grötgrytans.
Svårt att veta vilket.
skriven 3 december 2012 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än
Vilmer var med Krille på jobbet häromdagen. Han var lite för krasslig för skolan och lite för frisk för att ligga hemma, så han fick hänga på till Sajtbolaget och hjälpa till med att packa cd-skivor. Mödosamt knåpade han ihop en hög med färdigpacketerade skivor, ett arbete som enligt vedertagen lönetaxa inbringade hela fyrtio kronor, vilka utbetalades kontant efter arbetsdagens slut och sedan förvarades i sexåringens plånbok.
I går var han och jag inne i Varberg för att handla och plånboken med pengarna brände i Ville jackficka. Jag tog min föräldraroll på allvar och försökte halvhjärtat styra honom in på ett ansvarsfullt och långsiktigt ekonomiskt tänk i stil med ”tänk på att du kan spara pengarna för att köpa något större när du tjänat ihop mer”, ”du behöver ju inte köpa något i dag om du inte hittar något du gillar” och så, men det var lönlöst. Möjligtvis har det något att göra med att min egen trovärdighet när det gäller att dela ut dylika råd är lika med noll. Så, som den mors son han är så slängdes alla pengarna, som det hade tagit honom en hel dag att skrapa ihop, iväg på en gång.
På Ed Hardy-tatueringar.
Ja, alltså, jag gjorde mitt bästa. Man får ta mig sjutton inte mycket för ett par tjugolappar i en BR-butik nowadays, men jag använde all den kreativitet jag kunde uppbåda inne i den där jäkla affären och visade honom vad kan kunde göra om han köpte pennor, papper och pysselgrejerna. Jag letade upp, och demonstrerade djurfigurerna som saknades i bondgården hemma. Jag framhävde till och med plasthundbajsens förträfflighet. Men, nej. Alla ihoparbetade slantar skulle bekosta en större kvantitet Ed hardy-tatueringar. Enbart.
Och nu tittar jag på resultatet med en konstig känsla i magen. Jag gillar ju rock n roll och så. Min son ska få leva precis det liv han vill leva och jag kommer att älska honom varje sekund så länge jag finns till, oavsett vad han gör. Och det är ju ingenting som säger att detta är ett tecken på att hans resterande liv kommer att bestå av ekonomisk ruin, en helgaddad kropp och andra konsekvenser som impulskontrollproblem är kända för att föra med sig. Det är det ju inte. Och män som Dregen är ju svincoola, och säkert hyggliga killar på alla sätt och vis. De sparar kanske i obligationer och klär köksskåpen med sånt där mönstrat papper och sopsorterar och så. Det är möjligt.
Men ändå.
Jag blir fan lite nervös nu.
skriven 2 december 2012 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än
Häromdagen när jag skulle steka ägg, så visade sig samtliga fyra ägg vara tvillingägg. Varenda ett av de äggen jag knäckte i pannan hade dubbla gulor. Alla fyra.
Och nu undrar jag om jag ska köpa mig en lott eller oroa mig för extrem tillförsel av hormoner i hönsfoder?
Jag har lite svårt att bestämma mig här.
skriven 1 december 2012 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än
Klockan är halv tio, Krille på ett fyrtioårspartaj, Bosse sover i sin säng och Ville och Folke ligger på var sin sida av mig i soffan under filtar och småsnarkar. Jag lägger över ett hörn av vardera filt över mina egna ben för att försöka lappa på mig ännu mer värme och kryper ännu närmare den ena och drar försiktigt till mig den andre. Jag är inget fan av ordet mysigt, men det här är ta mig tusan så mysigt så jag nästan går upp i atomer. Du förstår, mina pojkar somnar aldrig i soffan. Vi är inte en somna-i-soffan-familj överhuvudtaget, ingen somnar någonstans utom i sin säng i det här hushållet. Ja, det skulle vara i nån annans säng, då. Men inte i soffan. Utom i kväll. Och det när jag är ensam med dem, båda två. Stackars Krille som är på fest och missar detta.
Så nu kan jag inte gå och lägga mig tidigt som jag tänkt. Jag kan knappt ändra kanal eftersom jag inte vill resa mig och riskera störa dem eller förlora den här sköna platsen i mitten till förmån för några plötsligt i sömnen utsträckta ben (fast Gustavsson 3 tr drog i gång på fyran, så jag var så illa tvungen att lyfta ändan och byta kanal för att bevara min mentala hälsa intakt). Jag törs inte resa mig för att leta efter kameran, kan bara nå mobilen för att ta en dåligt exponerad bilddokumentation från kvällen då jag fastnade här bland fleecefiltar, pyjamasben och småsnarkningar.
Ibland är det så enkelt att se vad som är viktigt på riktigt.
Dean Martin – You’re Nobody ’Til Somebody Loves You
skriven 30 november 2012 av kaosyoga i Musik | Inga kommentarer än
Samt – Dagens dammsugare:
skriven 29 november 2012 av kaosyoga i Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än
