Här är min man. Han äter korv. En ost- och baconkorv som han själv har lagat, rökt och stekt.
Igen.
Det har fipplats med gristarmar i mitt hus. Och smet av kött. Och det fanns smet typ överallt och jag blev ilsken fast jag inte ville bli ilsken.
Igen.
Jag fick dessutom veta så där i förbigående och lite mumlande att han lagt en beställning på ”91 meter gristarm i lake”.
Det har dock inte hänt förut.
Låt oss stanna och begrunda detta faktum lite. 91 meter gristarm. Alltså jag vet inte var du har för referenser, men för mig är det liksom en sjuk siffra när det kommer till tarm. Det mesta gränsar visserligen till ”sjukt” när det kommer till att ha tarmar liggande i min egen kyl överhuvudtaget, det medger jag mer än gärna. Men 91 meter, det är 50% längre än banan jag sprang 60 meter på i mellanstadiet. Tarm hela vägen i mål och halva vägen tillbaka också. Alltså. Det kommer kräks i min mun nu. Krille mumlade något om att det krävdes runt 40 kg färs för att fylla de inälvorna. 40 kg. Om du inte redan hade perspektiv på hur mycket 91 meter tarm är, vill säga.
Jag tänker att någonstans, hos de som äger, säg, ”Köttbodens” hemsida, så finns det precis just nu när du läser detta, två herrar som låter så här:
”Göran! Va fan Göran, vänta tills du hör detta!! Jag vann vadet! Jag vann jävlarimig vadet, Göran! Hit med hunkan!”
”Va? Vilket vad?”
”Det om det jättestora tarmpaketet, Göran. Minns du att du fick med dig 91 meter fjällster gratis från slakteriet för ett tag sedan eftersom de hade så mycket över, och vi tänkte dela upp det i 15 olika paket, för du sa att 91 meter tarm, det finns det ju inte en jävel i detta landet som är dum nog att köpa, så sa du Göran, minns du? Och jag satte emot. Inte för att jag trodde att det fanns det, men du vet ju hur jag gillar att slå vad. Och nu är det sålt. Hahaha, har du hört på fan?”
”Va? Du skojar?”
”Nänä, jag lovar! Vi fick precis in en beställning på det. Det är en jävel i Varberg som köpt hela konkarongen!! En privatperson! Va fan ska han med 91 meter tarm till?? han kanske har konstiga böjelser eller nåt? Haha! Jaja, oavsett. Ro hit med hunkan nu, Göran.”
Så tänker jag.
Och i min berarbetning av min ilska och detta trauma så har jag andats i en imaginär papperspåse och beställt ett gäng tushpennor på nätet.
Igen.
Nu känns det lite bättre.
skriven 24 januari 2016 av kaosyoga i My man,Penna och papper,Shopping |