Virus vs Lise 1 – 0

Virus vs Lise 1 - 0

I går var det full tupp –  eller nä. Fan, jag har så svårt att få mellanslaget där mellanslaget ska vara, den är slug den där långa tangenten, fullt upp ska det naturligtvis vara. Dagen innebar massor av barn i huset, avfrostning av frysen, storhandling, Bosse som hamnade under en lagerhylla och gäster på kvällen. Alltså Bo hamnade bara under hyllan, inte under gästerna. De kom efter vi dragit fram honom från den tippade hyllan. Bara så vi alla är på det klara med det. Jo, och sedan rundade vi av den med en liten febertopp på Bo. Inte heller här hade det något med lagerhyllan att göra. Eller gästerna.

Anyhow. Jag hann liksom i alla fall inte med att dokumentera kaoset. Hann inte ens fundera på att ”jag skulle aldrig skrivit i bloggen i går att vi varit friska flera veckor”. Vilket jag visst skulle, förresten. Har enormt svårt att tro att virusattackerna på lille Bo hade något med mitt inlägg att göra. Jag tog kort på tulpanerna, men hann aldrig författa något.

I dag var det min tur att bli attackerad av virus. Och jag blev sjuk. Jättesjuk, faktisk. Eller ja, ganska, då. Men ändå. Vi drog ändå ut till svärföräldrar och pulkabacke och det gick bra. Vi hade kul, medan Bosse sov hos sin farmor var vi andra i familjen ute i backen med diverse färdmedel och jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag och Krille åkte från toppen ner på den isiga och guppiga backen på samma snowracer. Vilket i och för sig inte säger så mycket som man kan tro. Tre stora barn födda under drygt fyra år – you do the math. Men det var kul. Sedan hostade jag non-stop i en halvtimma av ansträngningen.

SÅ värt det.

Bosse stannade kvar hos svärföräldrarna eftersom han är för snuvig för dagis i morgon, så nu har vi två barn, två vuxna, en hund och en katt i vårt lilla hus. Och ändå känns det tomt. Märkligt. Och i detta tomma hus ska jag snart lägga mig rekordtidigt, i en dimma av alvedon, te med honung, hostmedicin och nässpray och läsa om knipövningar, författat av ljuvliga Karin Björkegren Jones.

Kanske stärka båda ändar, så att säga.