Veckans fredagslåt

Veckans fredagslåt

Gosse, vad jag har brottats med denna veckan. Den fick ner mig på knä ett par gånger, det ska sägas. Den använde sig av fula, fula grepp som ”chocken av att förvärvsarbeta efter en månads manana”, ”sorgen över semestern som tog slut”, ”hösthat” samt som lök på laxen ”nya miljöer som ger barn massor att bearbeta”, en särskilt elak taktik som oblygt leder direkt över till ”mardrömmar”, vilket i sin tur ger ”inte en hel natts föräldrasömn på hela veckan”. En jäkligt elak cocktail av brottarstrategier, det där. Och jag var nere för räkning. Flyktbehovet var påträngande, tröttheten förlamande och de existentiella funderingarna många.

Men nu har jag rest mig. Precis innan matchen var över stapplade jag upp. Eller ja, nu drog jag väl metaforerna ett varv för långt, men du fattar. Jag är tillbaka.

Jobbet börjar bli kul, nu när jag äntligen lyckats dra mig till minnes varför jag är där. Fredagar är ju attans trevliga när man jobbat. Snart kan jag ha sjal på mig igen utan risk för värmeslag. Det finns en anledning att köpa nya ljuslyktor. Bilresorna ger mig möjlighet att lyssna ostört på Filip och Fredrik. Att riva av en fredagslåt. Såna saker. Såna saker ger mig hopp.

Det är övergången i sig som är jobbig, inte det som finns på båda sidor om den. Men det märker man först när man kommit ut på andra sidan.

Amanda Jenssen – Dry My Soul