Ett hastigt taget mobiltelefonkort från dagens hemfärd gör knappast vinterljuset rättvisa, men fint var det. Bilden togs på väg hem från en rolig arbetsdag med överraskningsmöte (hoppsan hejsan, det hade jag glömt, tack gode gud för en någorlunda hyfsad improvisationsförmåga), många skratt, hetshandling på lunchen (uppslag på vad man köper till en tjej som fyller sex år, NÅGON??) och den plötsliga, intensiva och stundtals smärtsamma insikten om att det bara är en arbetsvecka kvar till jul – och när vi ändå är inne på det området: varför har ingen sagt något?

Ja ja, blaj blaj blaj, på vägen hem, det var där jag var, herregud jag är lika rörig i skrift som live. Nå. Vinterljuset. Det var det, lugnet och vetskapen om att den musiken som kommer att spelas här och nu i min bil är den sista jag denna helgen med säkerhet kan garantera inte är ”Gagnam style” – jo, nu, efter att över 900 miljoner människor dansat häst och skrattat åt sedvanlig kvinnoobjektifiering, så har mina söner hakat på – gjorde min resa till en väldigt behaglig sådan. Och jag satte på musik och tänkte att allt detta är ganska förtrollande i sin enkla rikedom. Jesus, så bra jag har det. En skitrolig familj, ett spännande jobb, helg, snö och – ja och så var det det där med julen, att vi har städhelg på förskolan, Folke som ställer till en stor scen varje gång jag kommer för att han inte vill följa med hem, att jag inte köpt en enda julklapp och så, men skit samma, det ordnar sig nog ändå.

Så tänkte jag.

Allt är så enkelt när man väljer att vara lycklig.

God helg på dig.

In Flames – Only for the Weak