Det har gått tre veckor sedan semestern slutade, och redan känns den så avlägsen. Märkligt. Jag minns knappt vad vi gjorde under de där fyra ljuva veckorna. Tur att jag har bloggen.

Hur som. I dag är det sista veckan på inskolningsperioden för Bosse, och från måndag är min och Krilles föräldraledighet slut. Nära på sex år – låt vara med några månaders uppehåll – av föräldrapeng, där en av oss varit hemma och fixat dammsugning, mellanmål, blöjbyten och legoplockande medan den andre varit ute i vuxenvärlden för en dag och fått dricka varmt kaffe och prata med människor som inte slänger mat runt sig vid lunchen. Nu är det slut med det smått schizofrena varannandagslivet.

Nu ser huset ut som vi lämnade det när vi kommer hem, på gott och ont (mest ont, tror jag). Nu ska vi klara av att ha tre påklädda, mätta, tandborstade och rätt utrustade barn klara i tid – plus oss själva. Och lämna på dagis och skola och hinna till jobbet innan klockan är för mycket. (Hur? Hur?)

Å andra sidan: Lite mer pengar i plånboken. Lite mer tid tillsammans hela familjen eftersom vi båda slutar tidigare. Lite spännande att följa pojkarnas utveckling när de känner sig trygga i sin miljö och växer genom nya vänner, nya utmaningar och egna upplevelser som de kan välja att dela med oss om de vill.

Så det blir nog bra. Allt blir bra, tänker jag lite ängsligt och sörjer lite och gläder mig lite.

Men först – fredagsmys och lördagsbröllop.

Lars Winnerbäck – Solen i ögonen