Du vet de där superwomandagarna när energin flödar, problemen löser sig och man hinner med allt man tänkt sig och lika mycket till? Dagarna när man får kickar av det man gör och av att träffa andra människor? När man löser konflikter lätt som en plätt, har en ängels tålamod och en konstnärs kreativitet? När maten man lagar blir god och ungarna tar två portioner av grönsakerna också och plockar undan tallriken efter sig utan att man ens behöver påminna?

Tja. Idag har inte varit en sådan dag.

Men det envisa vrak som jag dagen till ära är har ändå kämpat sig igenom dagen, a.k.a kvicksilverträsket, ackompanjerad av soundtracket Never Ending Story (om än på ett symboliskt plan). Allt som finns kvar nu är tillräckligt med energi för att måla ett lager lack till på naglarna, tvångsmata mig själv med de äckliga godisresterna jag hittade i skåpet och försöka uppbåda tillräcklig koncentration för att kunna hänga med i ett avsnitt av Breaking Bad.

Så om du ursäktar mig.

Nu ska jag försmäkta.