Du, pojkarna gick på sommarlov innan midsommar, förresten. Jag har nog varit lite för upptagen med mina blommor i trädgården för att uppmärksamma det ordentligt, tänker jag. För uppmärksammas bör det.

Minns du själv hur det var för dig när sommarlovet började? Jag minns det som magiskt. Jag minns att jag alltid frös lite i min nya klänning i kyrkan. Jag minns att det blåste på kyrkogården. Jag minns den stora bukett liljekonvaljer som jag fick av min farmor varje år, men en hoprullad sedel, aka glasspeng, nedstucken ibland de små vita klockorna. Och jag minns den överraskande tomheten efter avslutningen.

Men ännu starkare är minnet av dagen efter. Hur jag vaknar i mitt rum, med blommorna jämte mig och doften som därmed signalerade att nu börjar ett hav av frihet. En eon av tid som bara var min innan skolan började igen. Känslan av att allt var möjligt. Att allt var mitt.

Typ så.

Ja, mina pojkar hämtade jag hastigt och lustigt och liiiiitelite försent i torsdags med andan i halsen. Drog ju iväg dem in till Coop och köpte dyra frukter som ingen tyckte om, bara för att vi skulle ha det mysigt och fira. Resten av kvällen var en vanlig helgkväll, hämtpizza och nån film i soffan medan jag och Krille satt kvar i köket och pratade ”i lugn och ro”, tror jag. Ja, så kan man ju också börja ett sommarlov.

Men skit samma. Nu är de fria. De sover länge, åtminstone så länge som simskolefröken Sara tillåter. De är hemma på dagarna och drar benen efter sig, tjuvspelar på iPaden och tigger om glass. De cyklar, slåss och badar i poolen så fort vädret tillåter. De fixar mjölkmustascher och ritar tokiga gubbar och gör allt de kan för att hitta på saker som de bara MÅSTE göra precis när jag ber dem gå och lägga sig. De ligger kvar och sover som stenar på morgonen när jag eller Krille smyger iväg till de sista dagarna på jobbet.

Att se detta gör så gott i mitt hjärta. Att de inte behöver passa våra tider utan kan passa sina egna (och Saras förstås, mind you). Att de får köra efter sin egen dagsform, och inte efter ett skolschemas. Att de faktiskt kan rita tokiga gubbar en kvart till även om klockan redan är mycket (sicket fånigt vuxenuttryck, btw).

Jag tror de har det rätt bra. Även om de bytt liljekonvaljer mot mjölkmustascher.