Jag skulle skrivit något käckt i fredags om att det var dagen efter och dagen före på samma gång, men jag orkade tydligen inte. I dag är det inte dagen före något kul alls, enbart dagen efter, och det är knappt jag orkar skriva nu heller, när jag tänker på det.

Två dagars festligheter sliter på detta skådebröd till kropp, det ska du veta. Dessutom kom det en massa chokladfondantsmet på min klänning igår. På vilken klänning, tänker du? Jo, på den enda klänningen i min ägo som enbart kan kemtvättas. Den kom det massor av brunt kladd på. Det gör mig också lite trött om jag tänker på det en längre stund. Men skit samma. Festerna har varit spektakulära, vackra, välarrangerade och överraskande. Inte var dag jag har så slitsamma och roliga uppdrag. Inte var dag jag hamnar på samma bild som Fredrik Wikingsson heller, för den delen.

Så, om du ursäktar mig lite, så ska jag bara gå och dö en smula nu. Jag lovar återuppstå i morgon, men först ska jag döden dö. Rejält.