Om det beror på att det är helg och jag släppt ner garden lite, kanske. Den där projektledar/tänk fem steg framåt/konsekvensanalysera/planera/driva på/samordna-garden alltså. Istället har jag mest flutit med idag, och på sin höjd joggat några steg till soffan för att tjuvläsa Kepler närhelst jag kommit åt. Vad det nu kan bero på. Jag vet inte. Men jag är trött, så in i märgen trött. Och mätt. Proppmätt efter en skaldjursfrossa med ägg, majonnäs, surdegsbröd och hela konkarongen – ja, sallad med, men det var knappast den jag blev mätt av.

Nu ska jag bara använda den sista droppe energi jag har sparat i kroppen, krama ut de sista unsen av viljestyrka och förflytta min kropp, denna för tillfället otympliga boning till min själ, ned för trappan. Ned till mjuk soffa, Hamilton 2 och ett obscent stort lass lösgodis som just nu viskar mitt namn. Så mätt jag är, viskar gör det likförbannat.

Om bara Bo vill somna någon gång, vill säga.