Bosse sitter och bygger ihop alla sina legobyggsatser som han fått och jag tänker att den motivationen, den uthålligheten och det logiska tänkandet skulle en själv haft på lager när det är budgetarbete på jobbet. Han har haft sitt kalas idag, fyra år på jorden har nu firats in med både släkt och förskolekompisar. Krille har smällt ballongerna och plockat ner flaggvimpeln som hängt kvar över bordet sedan Folkes fest, det kändes liksom inte lönt att flytta den mellan kalasen. Men nu är den borta.

Å halleluja, den är borta.

När en städat undan efter ett barnkalas och vet att det dröjer tills oktober nästa gång, jag undrar om det inte är en av de bästa känslorna på jorden? Aja, kanske förutom första gången en kan kissa utan att det svider som eld i ens hoptråcklade sorry excuse for an underliv efter förlossningen, men det kommer nog fan på god andraplats.

Nu ska vi inte ha kalas på länge, länge. Jag skiter i om nån av pojkarna hittar en trisslott och skrapar fram en miljon, det blir inte nåt kalas ändå. Med mindre någon annan skulle kunna tänka sig att ha det, alltså.

För i så fall kommer vi gärna. Vi kan till och med ta med flaggvimpeln.