Mitt emellan

Mitt emellan

De här dagarna mellan jul och nyår. Jag är helt förvirrad. Vilken dag är det? Hur långt är det kvar tills jag ska jobba igen? I morgon? Om en vecka? Får barnen äta godis även om det inte är lördag, kan de dra ”det är ju bara jul en gång om året”-kortet och proppa i sig knäck i morgon också? Eller är det lördag? Kan jag? Jo, det är klart jag kan, jag är 38 år gammal. Jag kan. Men ändå. Förvirrande.

Jag har sånt behov av att slänga ut julen när julen är över. För visst är den det nu? Jag har redan börjat pilla undan lite. Smyga bort den lilla granen i hallen som barrade som om den fick betalt för det. Lägga undan en och annan tomte. Jag vill köpa en bukett tulpaner och göra en home-makeover i ljusa, våriga färger.

Nu.

Eller sen, jag orkar inte just nu. För mycket knäck i magen.

Julen ska härmed läggas till handlingarna, nyår ska planeras och våren välkomnas – för den kommer snart, det gör den, det måste den göra. Vi har toppenledighet med fortsatt ruckad dygnsrytm och nyinstallerad tv och kinect på pojkarnas rum – oj vad vi racar. Mina bästa klappar var koppar och temuggar och presentkort som redan är historia. Jag fick en locktång som jag inte riktigt reder ut också. Och lite annat. Pojkarna fick bra klappar, mest lego och böcker, förutom tv’n och spelet då.

Vi firar alltid jul hos mina svärföräldrar med Krilles brors familj och en av de mysigaste stunderna är julaftonsmorgon när alla förväntansfulla kids samlas vid frukostbordet och snön föll utanför fönstret som ett tecken på dagens potential. Och glöggdrickandet i fåtöljen framför öppna spisen. Jag älskar det.

Tack julen 2012 och kära svärföräldrar för gemenskapen, klapparna, maten, kärleken, skratten och snön. Det gjorde ni bra.

Nu ska Folke och jag snart dra till IKEA för inhandling av småsaker. Inga stora jobbiga, bara små enkla. Och ska vi fika. Mycket, säger Folke.

Jag får väl se till att göra lite plats i min knäckmage. Lite Kinect-hinderbana först, kanske?