Jag fick ligga kvar i sängen och läsa ut the Dirt. Sedan tassade jag ner, men när Krille såg mig viftade upp mig igen med stora, tysta armrörelser bakom sönernas ryggar. Så jag smög upp och dök ner under täcket och blundade och lyssnade leende på fyra killars möda att organisera ett tåg uppför trappan, sjungandes ”ja må hon leva”(?) med höga röster. Sedan kom tripp, trapp och trull med stolta leenden in i rummet och avbröt sången för att ge mig macka, kaffe, paket med smurfpapper på och en stor teckning.

Dessutom har vi hittat en toppenfin lasyrfärg till altanen och vår säng är nybäddad med lakan som torkat ute i sol och havsvindar. Jag har ätit lunch med pasta, räkor och sparris – samtliga med epitetet ”färsk” framför – och hunnit gråta över en jättefin artikel av Moa Herngren. Jag har svept en halv flaska cola och skrattat högt åt min egen jätterap. Och så har jag plockat syrénkvistar på skogspromenad med Bosse och premiärkäkat sill och potatis med massor av gräslök och gott knäcke.

Fin dag, detta.