Hej och välkommen på ett besök i den vanliga, fula verkligheten.

Ja, ta en god titt. Värj inte med blicken, titta noga. Det är så här den ser ut.

Krille satt uppe länge i går kväll och läste ut sin bok (sista delen av Victoria Bergmans svaghet – Pythians anvisningar – återkommer om den) och jag var liksom sympativaken och tittade på en massa skitprogram på tv. Korkat som sjutton, jag var fallfärdig av trötthet, men jag har någon form av funktionsnedsättning när det gäller att lägga mig först. Oklart varför. Och enligt Hellströmslagen vaknade Bosse pigg och glad halv sju i morse, och därmed hans mamma också. Fast i omvänd sinnesstämning.

Och nu sitter jag här med en kattrumpa bakom mig och dricker kaffe och låter min tomma blick vila på vad jag förmodar är ett rafflande avsnitt av Dinosaurietåget. Fast på bilden Ville tog unnar jag mig minsann en blinkning – det är ju ändå helg. När koffeinet kickar in ska jag ta mig uppför trappan och duscha. Om en timme eller två anländer ett danskt sällskap i form av min mamma och syster och deras män och jag orkar inte ens torka bort smulorna jag såg på en annan bild att jag har runt munnen. Den bilden väljer jag dock att inte publicera. Dokumentär realism eller inte, det finns väl gränser för vad jag vill utsätta mina medmänniskor för.

Och påskriset är fortfarande kvar, ser jag.

Påsken är väl ändå över? När tog den slut? Jag minns inte.

Orka, Hellström.