Lördag förmiddag

Lördag förmiddag

Klockan är snart 11 och jag har den sista lilla klunken cappuchino kvar i koppen och två små bitar av mina frukostmackor på tallriken och en hel hög med tidningar som jag vill läsa ikapp. Jag kan aldrig äta upp hela mackan, jag måste lämna en liten bit, det är oomkullrunkeligt. Ville har blivit sjuk och därmed hållit sig själv, mig och Krille vakna en hel del av natten. Nu ligger han i soffan och kollar på film för det får man när man är sjuk. Krille ringer och bokar av kvällens besök och jag bläddrar i tidningar och dricker det kalla kaffet som är kvar i koppen. Den sista biten av macka går inte att få ner, men kallt kaffe är inga problem. Småbarnsåren does that to you.

Bosse kommer och frågar om han får använda skärm. Jag säger nej. Ingen skärm på förmiddagen, nej tack. Förresten är ju tv’n på.

Mungiporna rör sig lite neråt. Blicken blir lite hårdare. Han kramar om sin kaninsnutte. Jag anar vad som väntar. Frustration.

”Men då är du dum och då kommer jag att flytta från den här familjen.”

”Men Bosse, är du så arg?”

”Ja.”

”Men om du flyttar så skulle jag sakna dig jättemycket. Jag vill verkligen inte att du flyttar.”

”Men det gör jag.”

”Vart då?”

”Till Vinberg.”

Så nu vet ni det. Bo drar till Vinberg. Eller in till soffan och tv’n. Vi får se vilket, men jag skulle kanske inte satsa min månadslön på det förstnämnda, det skulle jag inte.

Nu fick du lite av varje här, men egentligen ville jag nog bara säga att jag läste en av de bästa krönikorna på länge igår. Sandra Beijers allra sista metrokrönika är helt lysande. Det är så skönt att läsa ord som ger energi, kraft och lite glädje. Jag läser så mycket som har omvänd effekt på min själ nuförtiden. Som gör mig frustrerad, uppgiven, ledsen. Så tack för ditt lysande inlägg, Sandra. Du är asgrym.

Nu. Dags för en kopp kaffe till.

Ha en fin helg.