Ljuset

Ljuset

De flesta gnäller över snön som kommit. Snön gör mig inget. Inget alls. Däremot är jag så galet tacksam över ljuset. LJUSET. Å, det ger mig hopp. Ljusa dagar och långsamma, barmhärtiga skymningar. Solkatter på dammråttorna och spotlight på fönstersmutsen, till och med det är vackert. Barnen spelar fotboll och vinterstövlar byts optimistiskt mot gympadojor som snabbt blir blöta i snön som är kvar och grannarna träffas ute på gatan medan ungarna springer runt. Livet kommer tillbaka i sin rätta version. Jag visste i och för sig inte att den var borta, men jag märker det nu. Den var saknad, den här versionen.

I helgen har vi varit ute i skogens solsken och grillat korv och lekt tafatt, följa John och dunkgömme. Vi har värmt nyponsoppa på engångsgrillen och stekt korvar i en liten stekpanna som barnen turades om att sköta. Krille slängde bort den överblivna smörbiten, som hamnade – på en trädstam. Ser du?

Ah.

Livet, alltså.

Inte så dumt med solljus på.