Komprimerad recap

Komprimerad recap

Well hello there, stranger. Hur mår du? Jag ber om ursäkt för min lilla ofrivilliga paus som jag ihärdigt skyller på teknikstrul samt högkvalitativ och välutvecklad prokrastinering när det kommer till att ta tag i och åtgärda teknikstrulet.

Men nu är datorn fixad och jag kan konstatera att livet rullar ju på som vanligt oavsett antalet blogginlägg, vilket ju är en förbannad tur vid närmare eftertanke. Egentligen undrar jag mest vad du som läser har gjort sedan förra gången vi sågs, men jag kör väl envägspropaganda i Kaosyogakanalen (lite som Sydkorea gjorde fram tills igår, vilket nästan fick Kim Jon Un att gå upp limningen – inga övriga liknelser). Därför kan jag självcentrerat berätta att jag har trampat in den gamla vanliga stigen i ekorrhjulet på jobbet, byggt på min tinnitus med en Metallicakonsert, fått en ring som belöning för att jag stått ut som Krilles fru i 13 år och inrett världens finaste pergola – och avinrett den igen eftersom regnet numer tagit över mitt livsrum där ute.

Jag har också funderat över meningen med livet, meningen med jobb och meningen med att plötsligt ha en massa dynor och kuddar liggande på vardagsrumsgolvet eftersom det regnar ute och jag inte har någon plats för dem inne. Sedan har jag funderat på hur jag ska störta patriarkatet också. Och skrivit väggord. Jag har läst och älskat Himmelstrand av Jon Ajvide Lindqvist, förbokat Schulman/Eklunds Tid, bestämt mig för att köpa To kill a mocking bird OCH Go set a watchman men bestämt mig för att definitivt inte köpa David Lagercrantz egenhändigt tillverkade fjärde del av Larssons Millenniumserie. Med eller utan all respekt, den människan verkar vara ett spån.

Jag har också med välbehag konstaterat att Netflix serier känns nya, fräscha och ganska uppdaterade när det gäller casting, karaktärer och skådespelare. Se Sense8, True Detective 2 (HBO dock men ändå) och The Fall (säsong 1 & 2) med lysande Gillian Anderson. De spänner mellan riktigt bra och briljant och har som gemensam nämnare starka kvinnoroller och färre normativa, heterosexuella machomansroller, de flesta borde klara Bechdeltestet om det nu tillämpas på serier också. Uppiggande och about time, hursomhelst.

Jag har varit med när Folke hade sin första av sjukt många kommande dagar i SKOLAN, när Vilmer växlat upp till trean och därmed fått byta fritids och diskuterar möjligheten att själv cykla hem efter fritids (hilfe!) och när Bosse plötsligt och med mer eller mindre önskvärd tydlighet insett att han får klara sig utan sin bror på förskolan.

Och så har jag lyssnat jättemycket på Ella Fitzgerald och sett en mås underifrån.

Ja, det var väl det ungefär det.