Det är lördag kväll och jag väntar på att Harry Potterfilmen ska ta slut så att jag kan gå in i lägga-barn-fasen. Du vet, den som kommer innan kolla-på-film-i-soffan-fasen. Jag lagade en risotto som platsar på topp tre ever, och vi käkade lufttorkad salami och oliver till så nu är jag knömätt.

Det har varit en fin dag. Bosse och jag har varit på stan idag, vi käkade lunch och gick i affärer och jag dör vad mysigt och enkelt det är att vara iväg med bara ett barn. Vi köpte jeans, block och pennor till mig och en pyjamas med planeter på till honom.

Jag har sovit en liten eftermiddagslur också, och sträckläst Det är något som inte stämmer av Martina Haag, boken om hur hennes och Eric Haags förhållande tog slut. Det första var feelgood, det andra gav mig magont. Men boken är bra, faktiskt. Att skriva från en avgrund utan att det blir melodramatiskt eller bittert är nog ganska svårt, men Martina tar en i handen och drar med en på den hemska vandringen med lagom doser rädsla, ångest och förhoppningar. Efter att ha läst klart gick jag ner till Krille, kysste honom ömt och sade ”jag kommer alltid att vara din, jag gör vad som helst för att du ska stanna, jag ser till att du aldrig kommer att behöva någon annan än mig”. Nä, jag skojade. Jag letade upp honom, trängde upp honom mot väggen och sa: ”Lämnar du mig nånsin så jagar jag ifatt dig och slår ihjäl dig”. Och så spände jag blicken i honom. ”Jag vet”, sa Krille och såg förhållandevis lugn ut. Sen kysste jag honom. Det gäller att göra saker och ting i rätt ordning.

Läsvärd