God damn! Idag har jag köttat mig igenom en av historiens mest hektiska arbetsdagar, och då är min historia ändå hyfsat mycket hektisk i defaultläge, tänk på det. Det har varit hjärtklappning och en kamp mot klockan hela dagen och en helvetes massa saker utöver det och jag åt bara en banan till lunch (tack snälla Anki som handlade) så det var verkligen VERKLIGEN hektiskt, det förstår du ju. Och på den andra flanken så roddade Krille med a: jobb, b: en liten febris, c: en som skulle hämtas från kompis och d: en zombie som skulle på halloweenfest på en och samma gång. Och så skulle det visst handlas en massa mat till i morgon när mina svärföräldrar ska ta över barnen, huset och bloggen för ett par dagar. Nä, skoja bara, bara huset. Och barnen, för guds skull.

Men nu är vi i hamn, thank you dear lord baby Jesus, och med pasta frutti del mare och två glas prosecco i magen tvättade jag av mig sminket, tog på mig tv-koftan (ja – och??!) och gled jag ner i soffan och gnuggade mig grundligt i ögonen – det bästa som finns. Visst är det så? Att slippa bry sig om mascara och sånt ich bara få gnugga skiten ur ögonhålorna. Ah. För första gången den dagen började livet kännas bra igen.

Då tog min man den här bilden på sitt livs stora kärlek.

Nå, vad säger du? Ain’t he a lucky bastard?