Att kunna identifiera sig med någon. Att känna att det finns fler, att det finns ett stöd. Såna saker är viktiga om en vill leva sitt eget liv och vara helt äkta, tänker jag. Om en ska orka. Om en ska kunna ta stolthet i den unika människa som en är.

Och grejen är att världen behöver färgsprakande, spretiga, egna, unika människor som kan bana ny väg, berika och emellanåt vända upp och ner och in och ut på alla trånga mallar som samhället matat oss med så länge. Sådana människor behövs lika mycket som konforma beigea, konventionella dito. Eller ännu mer. För tankarna måste vidgas. Luften bli bli friare och lättare att andras. Det måste finnas mer plats att röra sig på. Att existera i. Vi måste visa att det finns lika mycket plats för alla, för det är ett sånt samhälle som jag vill att mina barn ska få växa upp i.

I går hade Varberg sin första Pride-dag och hela staden färgades i regnbågens alla färger och jag tänker att dagar som dessa kanske är extra viktiga i småstäder där miljön och kulturen troligtvis inte är lika öppen och tillåtande som i storstäder.

Och det tyckte många med mig. Societetsparken var full av människor som kom och firade, gick i paraden, umgicks, pratade och lyssnade. Full av människor som inte vill ha en för trång värld. Och jag kände sånt hopp. Jag blev så in i hjärtat glad och berörd över alla människor som kommit för att visa att de tycker att det är en självklarhet att vår värld ska vara mångfärgad och när paraden gick förbi mig grät jag floder. På riktigt, jag grät så jag knappt kunde fota. Jag tänkte på hur många människor som fram till idag kämpat för att våga vara den de är och lidit för att andra inte fattat, för att andra uppfostrats att vara rädda. Så många som kämpat för att få finnas till och som tvingats dölja och gömma undan den en är. Som blivit slagna, förföljda, utestängda, smutskastade. Alla ni som orkat eller inte orkat: tack för att ni kämpat. Tack för att ni visat vägen.

Och till alla som jobbat och slitit med att få ihop denna viktiga, värdefulla, förändrande dag. Till alla som arrangerat, övertalat, drivit, och planerat. Till alla ni som bidragit, som lagt tid och pengar på att pussla ihop denna skithäftiga palett. Av hela mitt hjärta – Tack. All denna kärlek som ni skapade rum för igår. Ni har på riktigt gjort världen bättre. För alla.

Ni är fan hjältar.

P.S. Om ni vill se hur härligt det VERKLIGEN var, så ska ni kolla in Picpeople. Betydligt bättre bilder än nedanstående harang. Men i alla fall.