IKEA

IKEA

Folke och jag på IKEA igår. Bara han och jag. Ja, och så sjuhundra andra kunder såklart, men ändå. Vi två. Så rackarns trevligt.

Jag valde naturligtvis mina strider. Herregud, vad skulle min mödosamt, och emellanåt smärtsamt, ihopskrapade erfarenhet som förälder tjäna till om jag inte använde den? Så länge jag höll med om att ordet ”vattenbryn” betyder ”vart du än är” (?!?!), för det hade Eliott på dagis sagt, och lät honom äta två chokladbollar i bilen, så var det hur lugnt som helst. För ser du, så här är det – och här kan du som har ett barn, eller är gravid, eller är ensamstående förälder eller på något annat sätt tillhör kategorin som skulle kunna ta illa upp av följande uttalande, blunda och hålla för öronen från och med NU:

Ett barn är inget barn. Så är det.

Åtminstone inte om man har tre livliga, okontrollerbara minimänniskor plus en hund i hasorna som default. Då är ett barn fan ingenting. Oavsett vilket.

Då var det sagt.

Så, du kan titta nu, enbarnsförälder.

Vi hade alltså en riktig toppendag, Folke och jag. Trotsiga, arga, stökiga, utåtagerande, frustrade, underbara Folke blir som förbytt när han är med på tu man hand. Det är så bra för oss båda, de här små utflykterna. På flera sätt. Vi var inte arga på varandra en enda gång. Jag fick köpt allt jag ville, och billigt var det också (man tjänar pengar när det är rea, mark my word), och Folke fick bekräftat sin synonymteori och ätit kladdiga livsmedel i bilen.

Sånt händer inte allt för ofta.