Ibland blir jag imponerad av mig själv
När jag monterat granen rakt och fint i en fot på julgransmattan utan att yppa svordomar, klätt den och faktiskt fått bra spridning på ljusen utan att trassla in dem allt för mycket i varandra och pojkarna kommer in och beundrar resultatet och Vilmer säger ”Men ska det inte vara något i toppen på granen?”, varpå jag säger ”Jo, jag skulle precis hämta det”, och går till sovrummet och öppnar garderoben med julsakerna, tar fram julgransstjärnan ur den lådan som jag vet att jag packade ner den i efter förra julen, hämtar en stol och monterar stjärnan på granen inför pojkarnas beundrande blickar.
Oj, vad jag känner mig vuxen då.
