Husmålning
Jag vet att det är som att svära i kyrkan i det här landet och efter den här våren, men jag hade nog hoppats att det skulle regna denna helgen.
När man lever med så små tidsmarginaler som vi gör, när ens egentid, sömnbehov och pauser ständigt får stå tillbaka för den så kallade verkligheten, då är projektet att måla ett helt hus ungefär det sista man önskar sig i den här lilla ön av återhämtning som en helg trots allt oftast utgör – om man har tur. Men huset behövde målas, regnet höll sig undan och svåger och svärföräldrar redan inkallade. Bara att bita ihop och köra, alltså.
Och döm om min förvåning, men det gick skitbra. För att inte störa könsmönstren för mycket så tog min svärmor mark- och barntjänsten, karlarna målade och jag, eh, åkte till stan och shoppade lite. Och ta-da: Klockan fyra var allt klart. Stegar packades ner, presenningar veks ihop, händer tvättades och verket beundrades.
Så nu har jag fått blodad tand när det gäller sånt här vuxet utomhushantverk. I morgon tar vi och oljar altanen.
Medan jag shoppar, alltså.






