Jag fyller 39 idag. Ja, jag vet att jag inte ser ut att vara en dag över 27, men allt är inte vad det ser ut att vara. Exkt 39 års kunskapsinsamlande huserar alltså i denna späda och ungdomliga kropp. Just i dag, då. Och det skulle ju firas.

Jag blev väckt av hela kompaniet, utom Bosse, på mörka första-morgonen-med-väckarklocka-efter-julledigheten-morgonen. De marcherade in med frukostbricka och sovfrisyrer och sjöng Happy birthday med varierande entusiasm. Riktigt ordentligt vaken blev jag emellertid först femton sekunder senare när Krille satte ner brickan i sängen och råkade välta ut muggen med kaffe och mjölk när han skulle pussa mig. Medan vi försökte förhindra att precis all vätska sögs in i vår nästan nya bäddmadrass, så åt Håkan upp en av mina fina födelsedagsmackor.

Nån som är förvånad?

Paketen var fina, dock. De innehöll en väska, parfym och te. Fast Folke hävdade bestämt att det var ”snoppar och bajskorvar” när jag skulle öppna dem.

Ingen som förvånas över det heller va?

Nä, troligtvis inte. Jag gjorde det väl heller inte, men lite upprörd blev jag allt. Och lite uppgiven.

Just då, mitt i allt morgonkaos med hastigt avrivna lakan, handdukar, svordomar, bajsprat och hundutskällningar, så tittade Krille på mig där jag stod i underkläderna, vaken sedan exakt tre minuter, och kollade om den överblivna smörgåsen fortfarande var ätbar samtidigt som jag försökte övertala Vilmer att inte kalla sin bror ”rumpan” hela tiden, särskilt som mittemellanbrodern har ett sjuhelsikes hetsigt humör, och sade:

”Se det från den ljusa sidan älskling. Det blir åtminstone ett rätt roligt blogginlägg av detta”.