Traditionsenligt luciafirande på skola och förskola krävde uppstigning i ottan, vilket hade till följd att föräldrarna var trötta, och barnen ännu tröttare. Allra tröttast var Folke, som helt sonika vägrade att vakna, vilket för övrigt är en egenskap jag villigt ska erkänna att jag är ganska avundsjuk på. Han sov som en stock och jag vacklade mellan medlidande, nyss nämnda avundsjuka och stress över en klocka som obönhörligt tickade mot undergå… – f’låt, jag menar utsatt luciasamlingstid på förskolan.

”Men Folke”, försökte jag, ”det är ju luciatåget i dag”. Och nu: undrens under! Han flög upp från dvalan som hade jag elektrifierat honom (vilket jag inte hade, jag har inga dylika verktyg hemma), hoppade ner från sängen, tittade på mig med rufsigt hår och nog så vakna och glittriga ögon och log stort.

”Jaaaa!! Då ska jag vara BATMAN”.

P.S: Jag använde mina medlar-wonder-skills och fick lotsat in honom på gammal hederlig tomte till slut. Rätt eller fel, det vete sjutton, men svenssonstuket blev det. Om detta kommer att kräva ett antal sessioner på någon terapeutsoffa om si så där tjugo år, så ber jag om ursäkt, Folke. Och erbjuder mig givetvis att betala fakturorna. Hur som, den som kan peka ut honom på bilden med oavsiktligt kanon-sjungande och helt ljuvliga luciatolkare får en femtilapp.