Gubben

Gubben

Jag kollade klart på Francis Underwood igår och när jag summerar hela säsongen så är House of Cards är en mild besvikelse. Kevin Spaceys president är lika full av obehaglig übermenschattityd som vanligt men trean är verkligen inte den starkaste säsongen, fast det skrev jag ju redan om igår, så yalla yalla nu går jag vidare i dispositionen:

Idag var jag och sex andra personer som jag inte känner sedan tidigare med i en jury på en mässa där vi hade i uppgift att bedöma andra människors arbete, så som juryer gör, antar jag. Alla var vi på plats i någorlunda tid, alla minglade vi intresserat med varandra, herregud det är ju kul att träffa nya människor. Lära sig saker. Inspireras. Få ett nätverk. Jag älskar det. Vi började jobba och efter en dryg timma kom vad som visade sig vara ytterligare en medlem in i gruppen och all balans och energi som fanns liksom bara försvann. Ty denna fyrtiotalistkarl med låååång erfarenhet av näringslivet, skrock skrock skrock, han brydde sig inte ett dugg om vilka vi var. Än mindre om att be om ursäkt eller ens hålla låg profil för att han kom så sent. Nej då. Med ett ego större än Härjedalen tog han obekymrat och framgångsrikt över hela gruppen genom att prata om – trumvirvel – sig själv. Det var en lång, lång harang som bara aldrig aldrig tog slut, det bara fortsatte och fortsatte. Ohämmat och oblygt och uppfylldes han av att predika sin egen lov.

Då tänkte jag lite på hur de funkar, de där gubbarna. Dessa män som tror sig ha byggt hela landet. De som bara inte kan låta bli att lägga en hand på en tjejs axel eller lår om hon ler väluppfostrat åt en av hans 75 historier som han snickrat ihop för att måla upp sin egen förträfflighet med stora penseldrag. För att han tycker sig ha rätten antar jag. Herregud. Alla dessa trångsynta, sexistiska gubbar som masar omkring och tar för sig. De är betydligt mindre charmiga i verkligheten än i en amerikansk tv-serie.

Och vet du vad? Jag har sån jävla nolltolerans mot dem nu för tiden. Orkar inte ens försöka dölja mitt ointresse. Jag är ledsen gubbar, men tiden har sprungit ifrån er. Ni kom säkert undan med er jävla skitattityd och von oben-perspektiv för tio år sedan, men det funkar inte längre. Go fuck a goat, det är vad jag tycker.

Och när jag nu i vanlig ordning redan hunnit elda upp mig så förbannat över orättvisorna i betydelsen av vilket kön du råkar ha fötts med; se första avsnittet av andra säsongens Alla är fotografer och få kunskap om hur du kan bidra till att luckra upp alla dessa obehagliga och hämmande maktförskjutningar som bland annat manifesteras i hur kvinnor resp män avbildas. Vi fotar ju som aldrig förr och vi sprider ju bilder som aldrig förr, så de förändringar som görs där kommer att ha stor inverkan.

Erövra selfien också när du ändå håller på. Utmana dig själv att synas. Gärna på ett sätt som du inte brukar visa upp dig på. Ta makten och börja rubba några gamla mönster på samma gång. Förändringen är jobbig men nödvändig och den kommer inte av sig själv. Men den kommer. Med din hjälp. Och med min.

Kampen fortsätter.

Puss!