Göteborg Göteborg

Göteborg Göteborg

Detta året har gått i inneråttans tecken så far och jag har älskat det. Fan vad jag gillar att vara hemma. Men igår gjorde vi ett litet hopp ut i den riktiga världen, jag och Krille. Ut till restauranger, hotell, bio och iskall och salt Göteborgsluft. Idag hann vi med lite shopping och ett par parkeringsböter innan vi drog oss in i vårt bo igen.

Så jäkla trevligt att få förmånen att kunna sticka iväg så här. Att få strosa runt lite planlöst, och sitta med varsitt vinglas och prata bort fyra timmar. Käka svingod mat, se en film på bio, äta långfrukost och diskutera kökslösningar (OBS, valfritt). Vi drack dock inte champagne så som bilden ovan vill låta påskina, den bilden tog jag mest för att det var ett fint typsnitt.

20160103_183554

Jag drack dock en cosmopolitan, och när jag gjorde det skulle jag försöka se lite sådär käck ut och blinka med ett öga men det ser mest ut som om jag fått något skit i ögat istället. Bellora får dock plus för sin goda mat och plusplus för världens bästa personal.

20160104_094551

Rummet på Pigalle var litet och väldigt trevligt. Passade oss perfekt.

20160104_105043

Ja och så har vi ju den här bilden. Jag vet inte hur det kom sig men en kram gick över i ett lyft och… Alltså, for the record så lyfts jag generellt sett väldigt lite. Det beror väl på att a: det är inte comme il faut att gå runt och lyfta vuxna människor hur som helst och b: jag är 179 cm lång och därmed en aning svårmanövrerad. Med det sagt,  så fick Krille ändå nån knäpp i huvudet och drog till med ett nygift-par-går-över-tröskeln-år-1865-lyft, och jag blev så extatisk över att det funkade och att min man inte sjönk ihop som en liten påse ärtor under min kropp att jag fångade upp mobilen och tvunget skulle föreviga Krilles vågade move. Men det var svårt att få till en bra fotovinkel. ”Nej den blev inte bra, en till.” osv. Min man kanske hann ångra sitt impulslyft både en och femton gånger, men han stod fan pall för sju omfotograferingar. Utan en enda ansträngd min dessutom. Det känns bra att ha det dokumenterat, med tanke på att det troligtvis kommer att dröja några skottår innan det är dags igen.

20160104_105145

Tandkrämen är en av de saker som jag gillar med Pigalle. Det och personalen. Och stämningen och musiken och kuddarna och so on.

Förövrigt såg vi Bridge of Spies, du vet den där Spielbergfilmen med Tom Hanks om ryska och amerikanska spioner under kalla kriget. Den var riktigt bra och fick mig att fundera ett par varv kring byggande av murar, civilkurage, motsättningar mellan människor och många andra saker i filmen som en tyvärr kan dra dagsaktuella paralleller till. Det enda som drog ner upplevelsen en aning var en träsmak som nådde ända upp till nackhåren. Krille hävdade att hans träsmak till och med satt som tandsten i munnen, men han har aldrig låtit sanningen stå i vägen för en god historia (eller metafor), och han ska alltid vara värst, så det kan en ta med en nypa salt.

Spielberg känns desto mer sanningsenlig i sitt uppsåt och han är verkligen ingen hafsig och hastig människa. Karln gör ett gediget hantverk, det får en verkligen ge honom. Om du har en skön stol till övers så rekommenderar jag verkligen att du tittar igenom filmen när du har möjlighet.

På tal om film – ett av de starkaste teman på detta lovet – nu är det dags för en till. Knappt har vi hunnit hem förrän vi ska ut igen. Denna gång Star Wars, med Ville och Louie som har en entusiasm som bara nyfrälsta padawans kan ha. Det ska bli skitkul.

Men i morgon, då ska jag vara hemma.