Utan den här lilla babe’n skulle det inte finnas några gardiner i vårt hus alls. Jag vet inte vem som bör ha äran, men vem du än är, du som uppfann den här lilla qick-fix-klister-bandet: Grymt jobbat.

Och på tal om det så spontanköpte jag matta, gardiner, krukor och lampa till köket på lunchen i fredags. Det var absolut inget planerat, tvärtom, jag skulle handla ostbågar och hade dessutom bråttom. Ännu mindre planerat var att jag tio minuter senare stod och betalade för saker som skulle förvandla köket från den tidigare färgglada, orange-röda, småporriga och Hellströmska till småblommig somrig pastell med dragning åt shabby chick.

Den såg jag inte komma.

Det här är så typiskt mig. Att gå på känsla. Att inte tänka igenom. Att bara köra och tänka att det här blir nog bra. Den här impulsiviteten, jo-vad-sjutton-jag-kör-känslan. Charmig på håll kanske. Men den kan få en och annan konsekvens.

Så för att straffa mig själv, och på grund av en hastigt uppkommen snålhet, så måste jag låta gardinerna hänga åtminstone några månader.

Bild på själva makeovern kommer längre fram.

Kanske.