De där femton minuterna

De där femton minuterna

Å, vad jag älskar sommar just nu! Jag är ingen sucker för strandhäng, solande eller 30 graders värme, men en lagom varm kvällssol på altanen med en nygjord cappuchino och ett exemplar av dagens mer eller mindre intressanta lokaltidning efter en arbetsdag instängd på ett kontor – o herre min je, vad det är välgörande. Bara en kvart i stormens öga, under tiden som de kollar på det sista av Sommarlov och innan protesterna haglar högljutt inför att vi drar igång hela nu-är-det-dags-för-alla-omyndiga-att-lägga-sig-cirkusen. Den kvarten. Fy sjutton vad skön den är.

Och den måste ju förevigas.

”Ta kort på mig nu!” ropade jag till Krille. Ännu ett självtaget kort på mina egna fötter från min egen vinkel skulle nog inte räcka till för att förmedla den här fantastiska känslan, tänkte jag. Här behövdes en fotograf! Men medan Krille fotade, och jag försökte se ut som om jag inte brydde mig det minsta om det, så blev jag ganska tveksam till min idé. Och mycket riktigt, du som kollar hittar kanske inte så mycket känsla av ego-paus slash kaffe efter jobbet slash världens skönaste kvart i den här bilden. Däremot syns mina stora fötter väldigt väl.

Men skit samma. Jag ser. Jag känner.

Bästa kvarten på länge.