Nä, det här inlägget kommer så klart inte att handla om kläder. De gör ju sällan det, mina inlägg. Outfiten för dagen är väl mer en skön tandläkar-kind-of-stol, en mjuk liten stressboll att krama och en liten nål i armen. Blodgivarcentralen på Varbergs sjukhus omger dessutom outfiten med väldigt kompetent personal och en liten fika efteråt om man vill.

Att ge blod tar en kvart ungefär, varav tio minuter i den sköna stolen med fötterna högt och en tv framför ögonen. Inga matrester kastas, inga plötsliga och höga skrik, inga smulor på golvet, inga kapanden av fjärrkontrollen som resulterar i ett kanalbyte till Bolibompa. Nä, de uppför sig alldeles oklanderligt, sjuksköterskorna, det kan man verkligen säga. Resten av tiden är lite administration, då man får reda på sitt hb-värde och även kan kolla blodtrycket om man vill.

Efteråt får man ett stort, väl synligt, blått bandage över armbågen, trots att nålsticket knappt syns (det kan man casha in rätt mycket medlidande och ompyssling i soffan på under kvällen om man sköter sina kort rätt. Just sayin…).

Blodet sparas och används så klart vid behov. Det kan även, har jag lärt mig, säljas på blodbörsen – jo det finns en sådan – till annat mer behövande sjukhus, så att det kommer dit det gör nytta.

Vill man göra ännu mer nytta så skänker man de slantarna som ersättningen utgör till barncancerfonden, till exempel. Och det känns bra i magen. Allt där känns bra i magen, du ser väl hur nöjd jag ser ut? Sedan om det beror på den goda saken, eller den där kvarten i lugn och ro, det vet jag inte.

Lite av varje, kanske?

P.S: Om du skulle vilja veta mer, kolla Geblod.nu.