Gud ske pris. Melodifestivalen är över.

Vi fick ju något av en överdos under bilresorna till och från fjällen, det kan man lugnt säga. Den toppades ju sedan av helgens slutspel på lördagkvällen, och en hel del lyssnande dagen efter också. Jag tror ta mig sjutton att jag kan Begging baklänges, om så skulle krävas någon gång. Vilket jag inte hoppas.

Som grädde på mello-överdos-moset gick det ju varken som jag trott eller hoppats. So much för mina Saida-talanger när det gällde resultaträkning. Och so much för god musik smak hos europeiska länders jury.

Men för att se det från den positiva sidan: Uppsidan med mello är möjligtvis det faktum att de visade sig satsa hårt på brandsäkerheten, och det är ju bra. Samt det faktum att det är slut.

Så nu tänker jag göra det jag kan bäst: förtränga det. Ingen Melodifestival 2013 har någonsin existerat, om du frågar mig. Herregud, det är nästan så att Eminem är förlåten.

Nu ska Livet På Andra Sidan Mello börja.

Yey.