Nov
18
”Ååååårh, mamma! Om inte du köper nya kläder till dig själv snart så sticker jag snart något vasst i ögonen!! Du kan inte gå runt i de där gamla trasorna längre. Gå och handla kläder mamma! Shoppa loss ordentligt. Impulsköp en massa saker som egentligen är alldeles för dyra och gör det NU innan mina ögon exploderar!”
Jo, jag vil ha det till att kaninen sa så.
(Pumpamannen, däremot, var betydligt mer återhållsam – för att inte säga nonchalant – när mitt klädbehov kom på tal. Typiskt honom.)
I’ll go with the rabbit anyday.
skriven 18 november 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Nov
17
En solig söndagsförmiddag ute på en öde lekplats bland bruna löv, förlupna knoppar som struntar i att det är jul om en dryg månad och med en mössa som så lätt åker ner över ögonen. Massor av sprall i benen, kisande ögon mot solen och fåglarna som flög huller om buller över himlen. Kurragömma där han alltid avslöjar sig själv eftersom han inte kan hålla inne med alla orden som strömmar genom hans hjärta. Vantarna som av någon anledning alltid ska tas av. Och så den där uppnäsan.
Jösses, jag skulle kunna äta upp honom.
skriven 17 november 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Nov
13
Jag har varit på en kransbindarkväll ikväll. Min kära vän Anna följde med, det var hon som anmält oss, och vi både pratade och band med rimligt hög intensitet där vi stod mitt i en blomsteraffär med en massa andra mer eller mindre (mest mer) engagerade julkransbindare. Att samlas med andra för att göra julpyssel är lika lite min stil som djuphavsfike eller kaninhoppning, men det var faktiskt riktigt kul. Jag fick dessutom en begynnande julstämning, och bara det var ju värt de 400 spänn som jag så småningom fick punga ut när jag var klar med kransen och vissa kompletterande inköp.
Efter att kransen var klädd skulle de ju pyntas. Höjdpunkten i kransbindarprocessen, antar jag. Själv hade jag personligen svårt att bestämma mig för vilka gadgets jag skulle ha på min gröna rundel. Jag är ju liksom rätt så… pynt-ovan. Anna som hade mycket bättre koll än mig, slängde sig med videkvistar, nålar och snören som om hon aldrig gjort annat på sin lite mindre lurviga krans. Den gav ett något mer discplinserat och mer stajlish uttryck, det måste sägas. Som om den var gjord av någon med koll. Vilket den också var. Själv körde jag lite mer, ehum, utanför boxen. Det vill säga massor av frihet för grangrenarna och typ inget pynt alls mer än ett par polkagrisar och hjärtan. Kärlek och godis, vad kan man mer behöva, liksom? Ja, det är ju gott och väl med det. Men när man binder en krans med det mottot så stod det klart för mig att resultatet blir stort och yvigt och mest påminner om ett oansat buskage av könshår.
Så här står jag med en dörrkrans som ser ut som en vildvuxen mutta.
Den såg man ändå inte komma.
skriven 13 november 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Nov
7
När jag har kommit hem med barnen, och de har organiserat sig i diverse lekar med kompisar inne på lekrummet och jag med ena örat hör hur de spånar loss kring de olika rollfigurer som de gestaltar, samtidigt som jag lyssnar på världens bästa Kristoffer Triumf-intervju med Kristoffer Appelquist med det andra örat och choppar grönsaker till köttgrytan och smuttar på en riktigt god kopp kaffe.
Då är jag beredd att dra till med någon smörig plattityd, faktiskt. Kanske inte på latin, men definitivt någon med ord som ”guldkant”, ”tacksamhet” och ”glädje”.
Men det kan väl stanna mellan oss?
skriven 7 november 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Nov
4
Men kom in, för all del pojkar. Än finns det väl någon ledig kvadratcentimeter kvar inne på lekrummet.
Tror jag.
skriven 4 november 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
Nov
2
Från helgens skogsutflykt till en himmel av guldgula bokblad ovanför, jämte och under oss. Folke skulle såklart inte ha jacka, men behöll trivsamt nog överdragsbrallorna på. Korvarna brändes vid lite och jag drack nog fem muggar termoskaffe. Det regnade när vi cyklade hem och min cykel gick sönder så jag kunde bara rulla den, men det gjorde inget.
Det var en väldigt trevlig eftermiddag.
skriven 2 november 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
okt
28
Stormen är ju ett stort samtalsämne här idag. För säkerhets skull stängde fritids och förskolor kl 15, så vi kom hem i god tid och bjöds fantastiskt lägligt in på katastroffika hos grannarna. Alla var lite skeptiska. Blir det verkligen nåt av den där stormen eller är det bara ett fånigt kvällstidningslarm? Det fanns inte ett moln på himlen och luften rörde sig som mest upp i kategorin ”bris”. Hmpf.
Efter middagen gav vi oss ut på stormsafari. Mörker, blåst, blixt och lång slutartid gjorde att vi kunde ta lite roliga kort, och ledde till upptäckten att min man har en stormsäker frisyr, det syns ju inte i hans hår att det blåser. Alls. Ja, och så jagade vi varann i mörkertafatt och gick balansgång på lekplatsen. Riktigt skönt att få rensat huvudet med ystra vindar och barnskratt.
Nu när jag sitter här i soffan och har lagt nybadade ungar och klockan närmar sig halv nio, då kan jag väl säga att ja, det blev visst något med den där stormen ändå. Yster räcker väl inte riktigt till som adjektiv längre. Det känns till och med som om det skulle kunna bli strömlöst, trots att vi inte bor på landet och luftburna ledningar ligger 25 år bak i tiden. Alltså laddar jag telefonen och drar igång espressobryggaren. Man har väl vett att prioritera.
Vi ses på andra sidan.


skriven 28 oktober 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
okt
26
Folke och Abbe fann gjorde ett Emma Green Tregaro-statement idag. Ett grönt, ljusblått, cerise, mörkblått och svart statement. Inte helt enligt vanlig pridestandard, men det är nog ingen fara. Som du ser var båda fokuserade i sin strävan att visa omvärlden att det inte finns någon motsättning mellan att jobba med något så lätt som ytan och att jobba med något så tungt som strävan efter en inkluderade och ickevärderande värld.
Eller ja, möjligt är att de båda blev lite inspirerade av att jag satt och kladdade själv, och av nagellacksflaskorna i de olika färgerna som jag hade framme eftersom jag själv inte kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ta. Och att de tycker att det är rockigt och coolt med olika färger. Möjligt, ja.
Men jag tycker att vi kör på Emma Green-spåret.
Det låter bättre så.
skriven 26 oktober 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
okt
21
I eftermiddags. Folke pratar i telefon med sin pappa som är på väg hem och jag smälter. Det är nåt med barn som pratar i telefon som är så obeskrivligt bedårande. Alltså efter det att de lärt sig prata. Innan dess är det knappt så charmigt. Jag vet inte riktigt vad det är med den där fyraåringen med telefonen mot örat. Koncentrationen, kanske. Jag tror det. Samma min av fokusering och förnöjsamhet som kan ses i en tvåårings ansikte när hen sitter och äter mat för sig själv. De där famlande stegen mot vuxenvärlden. Jag vill liksom äta upp honom.
Så 16:35 stod Folke där och berättade om teckningen av en bärfis han gjort på förskolan medan min föräldrakärlek gick på högvarv. Och precis då upptäckte jag att baconet brändes vid på spisen.
Men ändå. Finaste unge.
skriven 21 oktober 2013 av kaosyoga i Ögonblicksbilder |
okt
10