Jag har suttit och jobbat med budget hela dagen. Jag gillar inte att göra budgetarbete. Det är nödvändigt och det är skönt när det är gjort, men precis samma sak gäller tandläkaren i min värld och jag gillar inte att vara hos tandläkaren heller.

Jag kan förresten inte särskilt mycket om budgetarbete, men ändå sitter jag och klåpar med det. Jag tänkte på det där häromdagen, att så är det med många saker i mitt liv. Jag kan inte. Jag har aldrig gjort förut. Jag vet inte hur man gör. Jag vill inte. Och ändå så ba: ”Javisst, det fixar jag”.

Jag finner ofta mig själv i de där situationerna, där vattnet är alldeles för djupt. Det är  jobbigt, det där med att inte veta vad jag gör och samtidigt ha så höga krav på vad jag presterar, krav som inte alls tar hänsyn till att jag hoppat i den djupa ändan av bassängen igen. Gah. Jag skulle hellre vara lite mindre brydd över det här med prestationer, då hade livet varit betydligt enklare. Eller så har jag tillräckligt med underhudsfett för att inte drunkna oavsett djup på bassängen, som en god vän sade. Kanske har hon rätt. Men visst hade det varit skönt att uppleva jobbet som en raksträcka med vinden i ryggen och solen i ansiktet ibland, även om jag troligtvis tröttnat på det ganska snabbt.

I alla fall. Budgetutkastet klart, alldeles för sent förstås, och inte färdigjobbat, men ändå. Ett utkast är klart. Bra. Det är fredag. Bra. Jag kommer hem till ett glas vin och nån svindyr salami som Krille köpte i Stockholm. Bra. Jag kollar sociala medier och ser människors reaktioner på nyheten om att Gina Dirawi är utsedd till julvärd.

Nej. Alltså NEJ.

Människor kommenterar ogenerat hennes ursprung och hennes religion, som om det på något sätt definierar hennes kompetens för uppgiften som programledare. De vräker ur sig sin egen befängda rädsla över att detta väl leder till att SKINKAN VÄL SNART SKA FÖRBJUDAS PÅ JUL OCKSÅ?! Kära nån, nu har de plockat bort n-ordet i Kalle, och så ska en muslimsk kvinna sitta i tv-rutan på självaste julafton, vart är världen på väg?

Tänk ändå att det är så jobbigt att inse att världen vi lever i förändras. Att det blir en sån katastrof för vissa att Pippis pappa omnämns med ett annat ord. Att en ska säga chokladboll nu för tiden. Att delar av Kalle Anka redigerats bort. Tänk att det väcker så mycket oro. Uj uj uj. För även om vi struntar i väsentligheten, nämligen att dessa uttryck och ord är kränkande och stötande för många och att vi är tillräckligt intelligenta och anständiga för att fatta att det inte är okej att kränka andra människor och att en inte kan ta sig tolkningsföreträde för andras känslor, så undrar jag: Blir livet sämre av att byta ut n-ordet mot något annat? Verkligen? Saknas det? Uppstår en tomhet? Blir livet innehållslöst, fattigt? Blir någon LEDSEN av att inte säga n-ordet och kränka andra? Är det plötsligt en big deal vilken religion en programledare har när det aldrig varit det tidigare? Mår någon DÅLIGT på julafton av att veta att Gina inte är kristen (hur många julvärdar som nu varit det?).

För i så fall: Gå och sök hjälp.

Jag har suttit med budget hela dagen. Jag orkar inte med sån här skit också.