I går hade jag en flaska alvedon på bild. I dag en finfin ask med världens finaste kolor. Sånt är livet just nu. Ömsom vin och allt det där. Bosse och Ville fick ännu en dag hos världens bästa farföräldrar, så där för säkerhets skull. Jag fick en dag med möten från morgon till kväll, men åtminstone med ett lite mindre ilsket rött öga. Ögoninflammationen är äntligen lite bättre, och människor ser inte längre ut som om de precis sett hin håle själv när de möter min blick. Det känns ganska bra.

Och så fick vi världens godaste present av Anna och Jimmy. De här kolorna, inköpta på Pärlans konfektyr i Stockholm, är som en liten bit av himlen i munnen. (Jag kan ett annat uttryck för hur gott de smakar också, som egentligen beskriver sensationen bättre, men det kan jag inte skriva här.) Det är hursomhelst ett fantastiskt och genomtänkt hantverk – allt från design, förpackning, typografi, miljö och själva produkten, förstås. Och logon! Logon! Inte ofta man träffar på sådan genomgående och unik kvalitet. Dessutom mitt på en vanlig sketen onsdag.

Sade jag förresten att det gick upp för mig idag att Ville slutar skolan för första gången i sitt liv i morgon och anständigtvis borde göra detta i någorlunda rekorderliga kläder? Sade jag också att det sekunden efter gick upp för mig att barnet inte äger några kläder som tillnärmelsevis förtjänar adjektivet rekorderliga? Just det, idag slog det mig. Sade jag att jag satt och förbannade mig själv halvhögt i bilen i tre mil på väg till Varberg av den ordaken? Eller ja, det hade jag ju fattat sedan tidigare, men det hade liksom inte blivit någon action förrän noga räknat 17.16 då jag drog in på Gallerinas parkering på bredsladd med Vilmer och Bosse i baksätet, möööjligtvis indoktrinerade med ett något diffust löfte om ett ”eventuellt besök på BR”. Någon som är förvånad? Jaså, inte.

Men jag hann, och det är huvudsaken. Och vi hittade fina kläder. Det är också en huvudsak. Och alla dessa kläder är nu framlagda, strukna och redo för att klä världens finaste Vilmer på hans livs första skolavslutning.

Bitterljuv känsla, det där.

Lite som Pärlans kola med havssalt. Typ.