Man kan nog tycka mycket om Steffo Törnquist. Att han är uppblåst, ego och pretto eller smart, kunnig och rolig. Vad vet jag, jag känner inte karln, har bara sett honom i nyhetsmorgon där han sparrades med en blixtrande intelligent Jenny Strömstedt.

Och så har han skrivt några böcker. Såna där coffetable-böcker med många foton som man gärna bläddrar och småläser i. Den senaste i raden följer hans livs mission att inspirera och undervisa om den njutning som mat och dryck kan förmedla. Steffos spritbibel heter den, så där lite ödmjukt. Och blyghet är kanske inget framträdande adjektiv som beskriver den författande alkoholkonnässören, åtminstone inte i tryckt format, och kanske inte i andra heller för den delen. Boken är full med fakta, kuriosa, tips, recept och pekpinnar när det gäller sprit via Steffos stämma, bilder och upplägg. Den är en hyllning till njutningen. Och till Steffo.

Dessutom har han grabbat tag i en begåvad formgivare, Pär Wickholm, som mixat fina bilder från olika decennier med snygg typografi. Och många foton på Steffo.

Men oavsett, njutning med måtta i det lilla formatet, sådant kan många behöva lite mer av, tänker jag. Och han är rätt rolig, och väldigt inspirerande, denne det goda livets självutnämnde ambassadör. Världens skitgodaste sås, till exempel. Rätt kul namn på ett recept.

Och så skriver han alltid ”ankballe” i sina tweets när han är upprörd. Bara det är ju orsak nog att köpa hans lovsång till spriten. Åtminstone var det det för mig.