Så här: Jag har skrivit ca femton inlägg i huvudet de senaste dagarna. Riktigt bra inlägg om saker som manlig våldskultur, Jan Gradvall, Zinfandel, American Apparel, Folkes vredesutbrott, stress och återhämtning, vårkänslor och yoga. Kaosyoga. De skriver sig i mitt huvud hela tiden. De vill ut.
Men så kommer den fula verkligheten och stuvar om i mitt schema. Jag lägger min tid på mycket jobb och därefter mina barns vakna timmar. Kvar finns sedan rester från middagen, Sveriges största tvätthög, packning av extrakläder till Bosse och planering om vem som tar alla 700 tandläkar-/bvc-/läkar- och utvecklingssamtalstider som fyllt vår kalender på ett nästan löjeväckande sätt på sistone. Sedan är jag rätt trött och på något märkligt, ologiskt och mänskligt sätt väljer jag då att lägga min sista vakna tid på något som är hjärndött i flera bemärkelser: Walking Dead och lösgodis.
Ja, så gör jag. Att jag egentligen får ur mig nåt här är fan bra, när jag tänker på det. Låt vara att det skulle kunna bli så mycket bättre om jag hade mer tid. Men jag har blivit tillräckligt vuxen för att inte låta det hindra mig.
Så jag skriver inte alltid varje dag, även om det är mitt mål. Men jag kommer att fortsätta. Jag ger inte upp.
Ty det finns alldeles för många ord i mitt huvud som behöver komma ut. Det finns alldeles för många mirakel i livet, alldeles för många underbara människor som måste skrivas och beskrivas. Och gudarna ska veta att det finns alldeles för många idioter på denna jorden för att jag ska lägga ner Kaosyoga.
Vilka idioter, tänker du? Å, det finns massor. Till exempel de som gör att ovanstående bild faktiskt behövt ritas. Bilden är lånad från Lola Bonks Instagram. Följ henne!
skriven 2 april 2014 av kaosyoga i Funderingar |