Jag ska bli en bättre människa, tänker jag då och då. Eller, ja – typ jämt. Sällan är min utvecklingspotential som vuxen och ansvarstagande förälder med god framförhållning och ordning på torpet så beklämmande tydlig som vid årstidsskiftningar. Att vara den vars barn springer omkring i dagisets lånekläder på uteleken när det plötsigt (för det sker plötsligt, jag säger dig – plötsligt!) blivit kallt ute, eftersom man inte lyckats fatta att vintern är i antågande och därmed fixat fram anständiga paltor är inge kul. Inte heller de valmöjligheter som vid den tiden finns kvar i butikerna i form av ytterkläder i fel storlek, alternativt med historiens fulaste mönster. Näpp, no more. Nu ska det bli ändring, sörru. Nu ska Hellströmskan göra en fullkomligt oväntad, men likaledes bländande, uppryckning.

Men innan jag ger mig ut och handlar och märker upp (för jag ska jag märka allt också, jo det ska jag) de nya, snygga och funktionella plaggen som tål orkanvindar, hällregn, lerkrig, hagel och sjutusen tvättar och som ändå andas och reflekterar och är varma utan att vara bylsiga och så, så måste jag ha koll på vad som behövs och vad som faktiskt finns hemma redan. Och vad ska de ha på dagis eller skola och vad ska de ha liggande hemma? Oj. Det började bli lite rörigt. Jag satte mig och skrev ner behoven och jag säger dig, jag skulle för sjutton ha behövt ett excelark. Pappret blev fullt, och är ändå inte fleecetröjor, gummistövlar, fodrade gummistövlar, vinterkängor, mössor och sju dussin vantar med i den dränerande uppställningen. Och don’t even get me started on långkalsonger, halsdukar och raggsockar.

Gah.

Men nu ska inte jag gå här och vara negativ. Butikerna ska ju tjäna pengar de med, herre gud, ingen är väl gladare än jag om det går bra för handeln i landet och jag vill inte vara sämre än att jag tar mitt ansvar för att butikernas dagskassor ökar. Det är ju jättekul för dem.

Verkligen.