Jag gillar ord. Jag älskar att läsa och skriva, jag går igång på bra ord, på formuleringar, på perfekta kommateringar, på genomtänkta bisatser, på kreativa texter och välanvända synonymer. Jag prenumererar på tidningen Skriva och lyssnar på Språket på P1. Ja ja, det finns säkert någon mindre smickrande beteckning för det, men what can I say, sån är jag. Jag har inte det största gehöret från min familj på det här området, det har jag inte. Barnen har ju sin ålder som en giltig ursäkt, och min man har, tja, andra intressen.

Men mitt i frukostfrallan sade Vilmer idag:

”Vet du vad? Stol är ett substantiv. Det är saker. Och så finns det adjektiv, det är sånt som beskriver hur saker är. Om bordet här är ett substantiv, så kan man säga att det är ellipsformat och vitt. Det är adjektiv.”

Oh my. Jag har inte varit så stolt sedan jag kom trea i distriktsmästerskapen i längd när jag gick i mellanstadiet.

Det finns hopp.