Den sistnämnde träffar jag först i morgon. Den förstnämnde är hos barberaren ikväll och jag ser fram emot att få se den ansade ansiktsbehåringen live lite senare. Själv har jag roat mig med att utfodra ett antal kids med tacos, ett lika förutsägbart som trist som uppskattat alternativ. Jag har verkligen ingen kreativitet när det gäller käk nu för tiden. Ingen alls. Men pojkarna är nöjda och nu drar de i sig efterrättspopcorn i soffan medan de kollar Minionerna för 73e gången. Själv sitter jag och försöker låta bli telefonen, det känns så fånigt att kolla på den flera gånger i timman. Vad kan rimligtvis ha hänt som måste kollas 15 minuter efter att jag kollade förra gången? Det är mycket bättre att läsa, men min hjärna är så flyktig. Svårt att få ro, inte ens i senaste numret av Skriva som jag annars älskar. Det tar ett tag för fru Hellström att landa efter en arbetsvecka, det gör det.

Fredag alltså. Efterlängtad, för att inte säga nödvändig. I morgon ska Krille och jag hälsa på Jocke Berg och hans gäng i Falkenberg, det ser jag sjukt mycket fram emot. Jag behöver lite god mat, öl och rock’nroll. Lite ös utanpå kroppen. Jag behöver flytta ut stormen utanför mig istället för att ha den inuti, där är den inte så hälsosam. Lite fullskalig energi utan så mycket eftertänksamhet, nån som bara ger järnet. Rakt på, utan en massa om och men. En megados glädje och inspiration. En reboot. Så jag hamnar på plus igen. Så jag kan läsa min Skriva på söndag med en lugnare hjärna.

Det kommer att bli bra detta.

Den sistnämnde.