Som han väntat. Och inte minst – som hans mamma väntat.

Off they went till Falkenberg idag, in på Krilles jobb, upp på vinden för att bära ner trummorna, in och montera ihop allt, runt för att leta upp hörselkåpor och en konferensstol i brist på trumpallen som var spårlöst borta. Sen var det bara för Folke att greppa trumpinnarna, ropa 1-2-3-4 och leva ut alla batteristdrömmar i hela världen utan att någon hyssjade, blängde, skrek ”NEJ, inte slå på VASEN Folke!” (ordet ”vasen” kan som du vet nu för tiden bytas ut mot i stort sett vad som helst med densitet här i huset). Vilken befrielse, full fart bara.

Ville kopplade i sin elgitarr och kompade lite han med. Sedan hoppade han in bakom trummorna också.

Själv stannade jag hemma med Bosse och ritade och lade en ansiktsmask. Luuuugnt och skönt.

Jag funderade dock på om detta är det det första vi ser av en lång och gedigen musikkarriär? I så fall så kan ni köpa autograferna av mig från och med nu, de kostar femtio spänn styck och kommer i så fall att bli värda hundrafalt mer. Minst. Pengarna kommer att gå till att reparera de saker de trummat sönder hemma, samt en god Chardonnay som belöning till mig för att jag inte went falling down när de gick sönder. Eller nä vad säger jag, de går till avgiften till musikskolan och nya trumpinnar. Förstås.

Därmed återstår Bo. Eftersom han är sist på plan och de två coolaste instrumenten redan är tagna när han eventuellt ska ge sig in i musikens förtrollade värld och därmed göra Hellströms powertrio komplett, så är det alltså han som får spela bas?

Alltså, bas. Bosse Bas. Bo Basist.

Well, om nån kan bära upp en bas så är det nog den pojken. Han kommer nog att bli lite Nikki Sixx-ish, tänker jag. Minus heroinet förstås. Och minus alla könssjukdomar, tack så mycket. Han kommer säkert att skaffa sig hundar också, precis som Nikki. Ville kommer att vara den lite lugnare med ganska begåvade gitarristen som sätter musiken före allt. Som håller ihop repen och har kontakten med skivbolaget. Troligtvis kommer han att anlitas väldigt mycket som studiomusiker också. Och Folke, han kommer nog att resa sig från trumpallen (alternativt konferensstolen) och köra en Phil Collins/Dave Grohl-grej och fronta ett eget band efter ett tag. De kommer att bli skitstora i Japan, men han kommer alltid att spela kvar i trion, förstås. Och alla tre kommer samstämmigt att tacka mig för på MTV Music Awards för att jag alltid stöttade dem i deras karriär (vilket kommer att vara ett resultat av deras minnes selektiva förmåga och därmed en lögn, men skit samma) och tillägna en skiva åt mig. Och så köper de ett hus i Malibu åt mig och Krille.

Nånting sånt, tänkte jag. I övrigt så bryr jag mig inte så mycket om deras kommande karriärer. Det viktiga är ju att de följer sina egna drömmar.