Människan är intelligent och empatisk. De egenskaperna har vi krigat oss till under evolutionen och de utmärker oss och vi använder den här lyxutrutningen till många bra saker, tveklöst. Men också till skit. Herregud, med skit de skapar. Girighet, maktlystenhet, prestige, ondska. Det finns så mycket galenskap i världen. Så mycket horribel, fruktansvärd, irrationell och skrämmande galenskap och det nästan skrämmer livet ur mig när jag tänker på det.
Det finns människor här som i ord och handling skadar, lemlästar, mördar och kränker både kroppar och själar. Som tar liv. Andras liv. Och andra människor, som i ord eller handling – eller i brist på det samma – hejar på. Eller tiger stilla.
Vi lever långt över våra tillgångar på det enda beboeliga jordklotet vi känner till i universum. Vi skövlar, förgiftar, utvinner, utarmar och ödelägger vår egen jord som om vi hade en rad andra världar att fly till när denna är slut. Vilket vi inte har. Vi vandrar sakta – eller ja, inte så sakta längre – och orubbligt mot vår egen, och många andra arters, död.
Kvinnor diskrimineras, våldtas, kränks, förtrycks i en stabil och orättvis samhällsstruktur som ger privilegier till män. Barn växer upp och fackas in i olika förutbestämda mallar, oavsett vilka individer de är. Deras kön, inte bara deras ambitioner och egenskaper, bestämmer vilken lön, befattning och vilket inflytande de har en sportslig chans att ta sig till.
Vi utnyttjar djur. Vi skadar, exploaterar, frihetsberövar och torterar dem. Vi använder dem som tester för egna produkter som vi klarar oss lika bra utan. Plågar dem i pengars namn. Använder dem som underhållning. För att vi kan.
Vi tycker det är viktigare att tjäna pengar för att köpa saker som visar att vi tjänar pengar än att stanna hemma och krama dem vi tycker om. Vi tycker det är viktigare att prestera och få andras godkännande än vårt eget. Vi tycker det är viktigare att klä barn i rätt jacka än att skapa en jämbördig och respektfull relation till dem som gör att de växer upp med god självkänsla och en känsla av att kunna förbättra världen. Som gör dem till människor som kan göra gott mot andra och sig själva utan att utplånas på kuppen.
Hur är detta möjligt? Hur i helvete är det möjligt?
Jag fattar det inte. Men jag ser att jag är en del av problemet. Jag vet att jag kunde göra mer. Men jag gör i alla fall något. Jag gör små saker. Jag gör inte allt jag kan, men jag gör något varje dag. Och jag tror på människans inneboende godhet, och att den godheten kommer att besegra det onda. Men den behöver stöd och hjälp. Vi behöver hjälpas åt.
Vi behöver visa, i ord och i handling, vad som är viktigt och rätt. För oss, våra nära och kära, för resten av befolkningen och för kommande generationer. Vi behöver ta vårt ansvar. Vi behöver bryta ny mark. Plocka fram vår urkraft och låta den leda oss fram. Vi behöver säga ifrån, göra rätt, uppmuntra varandra, ge styrka och mod till de som inte har någon kvar.
Så vi ska sluta blunda. Vi ska lyfta blicken och se all galenskap och säga ifrån. Vi ska visa att vi är fler, för det är vi. Och vi ska visa det nu.
För livet kan inte levas om. Det är det som är själva grejen, som Jonas Gardell säger.
Det är ju det som är hela jävla grejen.
skriven 15 mars 2014 av kaosyoga i Funderingar |