Veckans fredagslåt
Fredag är en blandad känsla.
Lördag – inga problem. Det är långfrukost, pyjamashäng, godisinköp och rödvinsglas. 100% helg.
Men fredag. Fortfarande uppe i varv, hög av jobbet och full av tankar på det som gjorts, görs och inte hinns med i veckan som ju gått så jäkla fort. Denna gången också.
Och så, tjoff, var arbetsdagen över och istället är det full fart till dagis- och fritidshämtning, med hårdrock i högtalarna, eller, som i dag, jobbsamtal och Nina Simone. Anyway, hämta spralliga glada kids, och mössan, var är den? Kolla i torkskåpet, memorera lappen med datum för utvecklingssamtal som hänger i hallen, får inte glömma, FÅR INTE GLÖMMA. Mottar info om en unge som precis bajsat, en som varit extra sprallig (oh really?) och en som är så uppslukad av en bok att han inte vill med hem. Tack tack, hej hej, trevlig helg och hoppsan, där är dagistvätten – vi har ju städhelg denna helgen. Det hade jag så klart koll på *host host*. Försöka dirigera hela flocken åt samma håll, in med alla i den lilla bilen, inklusive Vilmers stora cykelhjälm som Bosse prompt skulle ha på sig. Och nej, jag vägrar att dra paralleller mellan det och min körduglighet. Pojken är bara ett år, han vet inte vad det signalerar. Alla pratar i munnen på varandra på vägen hem, men mest uthållig är Ville som småningom vinner ensamplats i den lilla bilens eter, eftersom han tydligen känner sig nödgad att just där och då redogöra för varför en svart mamba heter svart mamba och vad den äter.
Och så är vi hemma. Alla liksom väller in och vi fyller hallen med skor, väskor, jackor, mössor och förmaningar om att HÄNGA UPP EFTER SIG. Stoj och lek innan skorna ens tagits av. Jag far runt som ett torrt skinn, in med en maskin tvätt, diska smörgåslådor, hänga upp väskan vars ägare sket i att hänga upp den, öppna posten. Kalasinbjudan till Folke – måste komma ihåg att köpa present nästa vecka. Försöker hastigt ta det kort på oss med mobilen samtidigt som jag argumenterar för glatta livet för att få behålla kontrollen över Spotify en stund till.
Och nu då?
Ja, nu är det ju helg. Tid att koppla av, ta det lugnt, mysa och kramas. Närvaro, trivsamhet och avkoppling. Chilla, som kidsen säger.
Men här går jag i huset med ett nervsystem på glatt högvarv, lika speedad som Ola i Amigo, med huvudet fullt av tankar på allt annat än här och nu och med en spirande rastlöshet. Fredag? Verkligen?
Jag som inte hann klart allt på jobbet. Jag som inte har skrivit in tiden för utvecklingssamtal i familjekalendern än. Jag som inte kommit ihåg att köpa blöjor.
Aaargh.
Andas, Hellström. Andas.
Bäst att lyssna på fredagslåten en gång till.
