Nu ska det ju snart blir snö igen här i södra Sverige och yada yada, men skit samma. Jag har redan bestämt mig, det gör jag för övrigt varje år. Mars är en vårmånad.

Se bara så mycket ljusare  det är ute nu. Skymningarna tar tid på sig. Fåglarna sjunger. Och när jag var ute och röjde i vår minimala trädgård i lördags innan kräkinfernot bröt loss, se vad jag hittade då.

Liv.

Jag hittade liv där i den mörka jorden som var full med halvruttna löv och gamla torkade kvistar och vars skorpa var frusen. I skugga, kyla och mörker under fyra strävsamma, nederbördsrika och solfattiga månader, utan någon som helst hjälp av en mänsklig hand, så spirar av egen kraft minsann lite… ja, jag vete fan vad det är, nån kryddväxt som tydligen var perenn. Eller ogräs? Men skitsamma. Ut ur nästan ingenting kommer det ny energi, ny kraft, ny näring. Det tycker jag är skitcoolt. Ibland kan jag förstå att många människor är religiösa.

Liv.

Det är vackert alltså.

skriven 1 mars 2016 av kaosyoga i Funderingar | Inga kommentarer än

Kära församling

Vi är nu äntligen samlade här igen, tack vare en inköpt laddkabel (för alldeles för mycket pengar – damn you Steve Jobs), samt det faktum att alla i familjen överlevt den ofrivilliga detoxen mr Magsjuka. Helgen har gått i kroppsvätskornas tecken, men du kan vara lugn, jag tänker inte bli mer grafisk än så, eller jo lite: det har skitits och kräkits till höger och vänster, så kan vi säga.

Folke fick det först, när han sov över hos en kompis, lämpligt nog. En kräks på natten sedan inget mer. Pigg som en lärka dagen därpå. En dag gick, ingen mer kräks, ingen smittad. Puh. Lördagen kom. BAM. ”FLYTTA ER!” skrek jag när jag rusade uppför trappan till toan. Jag spydde, Bosse spydde, Ville spydde. Krille torkade, torkade och torkade spyor. Tvättmaskinen gick i ett. Jag sträckte tungan när jag kräktes och svor något så fruktansvärt mycket. De sista kräksresterna blandades med en större mängd könsord när jag spottade ur munnen för den gången, innan det var dags igen. Ville spydde en kaskad i trappan, plasket måste ha hörts en mil och Folke kräktes nästan igen av den synen. Bosse sprang själv till toan och träffade den de flesta gångerna.

Krille hävdar att han är immun, och hade jag också tagit en sup när kräkandet började så skulle jag minsann heller inte bivit sjuk. Jag försökte förklara för honom hur virus funkar och att sprit liksom inte biter på dem, men han stod på sig. Ända tills dagen efter då det var hans tur att gå upp på andra våning och vandra mellan toa och sovrum en tolv tretton gånger. Tur för honom att jag sträckt min tunga, annars hade sarkasmerna troligtvis haglat som en vinterstorm runt honom. Eller nä, det hade de inte för han såg så himla bedrövlig ut när han lommade upp för trappan, så jag hade nog inte haft hjärta att köra nåt vad var det jag sa till honom trots att läget egentligen var det bästa på länge.

Denna misär. Jösses. Jag kan bara tacka moder Maria för att jag och Krille fick det var sitt dygn och inte samtidigt. Men nu är vi ute på andra sidan. Idag har vi varit hemma alla för att samla kraft, eller ja, det var väl mest Krille och jag som behövde det. Denna magsjuka tog värre ju äldre en var, visade det sig.

Några timmar efter att Folke kräkts så var han så här:

Ett dygn efter att jag spytt var jag sån här:

Men nu är det över. I morgon är jag lite piggare och mycket gladare och tusen gånger roligare.

Och dessutom är det vår.

skriven 29 februari 2016 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Ikväll har jag och barnen permission och får vara ensamma hemma utan vår manliga, vuxna övervakare som är hos sin kompis och dricker öl diskuterar samhällspolitiska problem. Men det är ju inga problem alls. Se så bra det går.

I morgon är det ledig dag. Helg ffs! Jag förväntar mig sovmorgon (jinxade jag det nu??!), godis och långfrukost (i omvänd ordning, gubevars), samt harmoni. Det räcker så.

Kram!

skriven 19 februari 2016 av kaosyoga i Barnen | Inga kommentarer än

När Krille kom hem efter jobbet igår satt vi redan och käkade middag.

”Å, vad mysigt det såg ut genom fönstret att se er sitta och äta och ha så kul,” sa han när han klev innanför dörren med ett leende. ”Vilken härlig familj jag har! Jag hörde långt ut på gatan hur ni skrattade. Vad var det ni skrattade åt?”

”Att Folke fick till ett dubbeltrick och fes och rapade samtidigt,” sa jag.

”Ojojoj, en STOR stund alltså,” sa Krille och hängde av sig jackan samtidigt som han nickade berömmande till mellanpojken.

”Jepp, tänk vad du missar när du inte är hemma,” sa jag.

Förresten så fick jag nya brev från Japan idag. Jag vet, jag vet, det intresserar inte dig ett dugg, men dels har jag ingen bra bild på när Folke körde sitt trick som kan illustrera inlägget, och dels tycker jag att det är svincoolt att någon stått i Japan och printat den här adresslappen och fixat till några försändelser till MIG, en lång trebarnsmamma med orange hårtoppar i en kuststad i Skandinavien.

Ain’t that something att förundras över en vanlig tisdagskväll?

P.S. Nya avsnitt av Better call Saul sägs vara ute idag. Hurry hurry till chokladen och tvsoffan!

skriven 16 februari 2016 av kaosyoga i Barnen,Livet som kom emellan,Penna och papper | Inga kommentarer än

Det här var Bo i morse. Han drog upp täcket över huvudet och sov som en sten. Så jäkla skönt.

Folke hade gjort superfina alla hjärtansdagshälsningar till hela familjen, och Krille hade köpt – wait for it – pennor till mig och jag blev så himla glad över att han gör sig sånt besvär för att fixa saker till mig som han vet att jag älskar. Jag köper aldrig något till honom på den här dagen, och inte på vår bröllopsdag heller, eftersom jag hävdar att det är han som har haft mest tur av oss två och som därför bör vara den som visar sin tacksamhet på ett materiellt sätt, men egentligen beror det bara på att jag är lat och dålig på att planera. Och han köper presenter till mig ändå, år efter år, trots att vi båda vet att jag har fel. Det var ju fan jag som drog det längsta strået. Utan tvekan.

Det var en fin alla hjärtans dag som avslutades med hemmagjord bananglass med smält Marabou mjölkchoklad på som Ville hade fixat. Jag målade 20 naglar i olika färger – inte mina egna – och imponerades av Vilmers engelska ordförråd. Jag hade ingen aning om att han visste vad ål hette till exempel.

Och Bob? Jodå, han vaknade så småningom av att han var bajsnödig.

Ha en fin kväll. Puss!

skriven 14 februari 2016 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Typiskt. Just när jag har TID att blogga, då händer inget. Men när jag springer för fullt och relationerar (nytt ord – vassego SAOL), diskuterar, förfäras och upprörs både i verkliga livet och på den sociala mediescenen så att hjärnan nästan sprängs om jag inte får lätta på trycket, då HINNER jag inte blogga.

Well, det har varit en fin dag idag. Det är ganska skönt när det är lugnt i skallen. Bilden ovan visar var jag suttit och vad jag gjort hela dagen. Lite som Ferdinand under korkeken. Jag har tittat lite på gråsparvarna utanför fönstret också – jag har blivit lite av en crazy-bird-lady på sistone, jag är helt uppslukad av att se till att alla stackars fåglar får mat och rätt mat och ju fler fåglar som äter utanför mitt köksfönster desto bättre mår jag. Och så har jag fnissat åt minnet av Deadpool och lyssnat på sista avsittet av Creepypodden. Det enda jag läst är dagens krönika av Fredrik Virtanen och Jan Gradvalls essä om Max Martin.

Fin! Fin så in i helvete.

Och så tog jag mig en svängom med Bob till den där dansbandslåten med Black Jack. Vete sjutton var energin kom ifrån. Jag gillar inte ens dansband. Bosse förstod det unika i situationen och passade på att föreviga svängomen.

Det var väl allt, typ. Fascinerande vilka enorma skillnader i energiåtgång som jag jobbat fram mellan vardag och helg. Antingen har jag fullt adrenalinpåslag, eller så har jag knappt puls. Jaja. Men nu ska vi till vänner och käka. Kanske kan jag uppnå nåt mellanting där?

skriven 13 februari 2016 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Holá!

Eftersom jag var en försumlig bloggerska i några dagar, så tänkte jag dra på desto mer idag. Idag har jag varit ledig och jag har därmed hunnit dokumentera min dag mycket mer ambitiöst sätt än när jag har röven på en kontorsstol alla dagens ljusa timmar. Dagar som denna är bättre bloggmaterial, så here we go.

Klockan 7.30 ringde telefonen. Det var byggfirman som vi anlitat som berättade att istället för att dra iång v 8 så skulle de visst kunna dra igång typ… idag? Om säg 30 minuter? Så efter att Krille åkt till jobbet och Vilmer och Folke till skolan så fick jag sällskap vid frukostbordet att ett par utomordentligt trevliga snickare. Vi har en lång väg framför oss, och jag har en känsla av att jag är glad över att inte fatta vad det är vi ger oss in på, men det känns ändå bra att vi guidas framåt på den knaggliga vägen av trevliga, svärande snickare med en massa humor.

De hade också med sig en egen radio. Och så plockade de bort våra grindar för att komma åt bättre. Jag var tvungen att fotografera det. Det första steget på denna helvetesresa stora ombyggnad.

Jag och Bo överlät snickargrejer till snickarna och flydde själva fältet efter ett tag. Vi drog till stan. När vi gick på torget så hade Bo så sjukt många saker att berätta. Jag fattade inte hälften men hummade med lite lagom tankspritt och Bo är artig nog att inte visa att han fattar att jag inte fattar, så vi funkar bra ihop.

Sen gick vi till en affär som jag valde ut på måfå.

Eller nä, det gjore jag väl kanske inte. Det var väl kanske målet med hela dagen, att köpa ytterligare några nya pennor och trivsamt papper om jag ska vara ärlig.

För att vänta ut tiden tills Folke slutade skolan så gick vi och fikade. Klockan var nog inte ens 11, men Bosse räddes inte en semla. Med juice till. Juice och semla alltså. Klockan 11. Redig pöjk.

När vi sedan hämtade Folke så blev de båda bröderna lika glada som om de inte setts på ett helt värdlskrig och gick och höll varann i handen.

Innan vi fick med Folke hem så skulle vi kolla på en stenhög som han och Ville och några andra jobbat hårt för att samla ihop. Det var visst lag på det (inte att de skulle samla sten, utan att jag skulle titta på högen), så det var bäst att lyda. Jag tittade. Se så fin den var.

Sen satte vi oss i bilen och åkte hem.

Folke var glad, kanske pga stenhögen. Eller pga Bosse läckte till honom att vi hade köpt kanelknäcke som väntade hemma.

Jag satte mig och ritade glömde allt värdsligt som till exempel Bosses lunch på spisen, men det gick att skrapa bort de brända så det löste sig. Krille kom hem tidigt och jag hoppade in i duschen, sedan stack han och jag in till stan för drinkar, mat och bio. Vi kollade på Ryan Reynolds.

Alltså. Ska du bara se en actionfilm i år så är det denna. Och ska du inte se någon actionfilm alls i år så har du fel. Det ska du. Du ska se Deadpool. Den är så sarkastisk, ironisk och full av roliga metareferenser att även om du bara fattar hälften (som jag) så blir du ’ändå mer underhållen än du nånsin blivit det senaste seklet. Superhjälten himself blir påsatt med en strapon. Bara en så sak.

Seså, off you go till bion nu. Vi hörs i morgon.

Kram!

skriven 12 februari 2016 av kaosyoga i Barnen,Film | Inga kommentarer än

Hej gobit! Jag beklagar min bloggtystnad, jag mailade en bild från min telefon som jag skulle använda till ett inlägg igår (om böcker, gäääsp gääääsp) men mitt mailkonto var tydligen överfullt – det är ofta det, samma fenomen som soppåse/tvättkorg/posthögen irl. Tja, då gick det inte att föra över bilden och då tappade jag sugen och sket i att skriva ett inlägg.

Så var det med det.

Men idag har jag rensat inboxen och därmed undanröjt det lilla gruskornet som tydligen stjälpte hela bloggskrivar-vagnen igår. Och jag skiter i att berätta om böckerna, det var en helvetes massa böcker, så kan jag säga, både skönlitterära och fackböcker, ’nuff said om det. Men jag kan berätta om en tv-serie istället: Shameless. Vi har bara sett några avsnitt och den är stereotyp och glorifierar fattigdom och det finns en helvetes massa avsnitt så den kanske snart tappar i fart, humor, koncentration och charm, vad vet jag. Men just nu är den väldigt underhållande. Stökig, glad, charmig och pillimarisk. Finns på Netflix. Se den!

Och så en sak till: Richard Söderberg och Malena Ernman hyllades som årets homo respektive hetro på QX-galan igår. Det gör mig glad att goda, omtänksamma, starka människor som gör världen bättre får den uppmärksamheten. Lite ljum medvind i den här kalla världen, det är de väl värda.

Styrkan de ligger inne med, liksom. Awesome.

skriven 9 februari 2016 av kaosyoga i Tv-kvällar | Inga kommentarer än

Alltså jag skulle skrivit ett inlägg igår. Jag lade Bosse, tog fram datorn och så… ja. Så gick det som det gick och det blev inget inlägg.

I dag är jag minst lika trött. Jag har jag jobbat hela dagen, vilket ju suger big time för en borgarbracka som gillar när arbetsveckan tar slut fredag kl 17, men avslutningen var fin. Hämtmat, vin och Guardians of the Galaxy med Ville när jag kom hem med huvudvärken från helvetet och svettiga fötter (jag har faktiskt sprungit och gått JÄTTEMYCKET idag). Och det var faktiskt riktigt kul att jobba. Det är inte trist att jobba, det är trist att inte vara ledig.

I morgon ska jag vara ledig. Jag ska rita och skriva hela dagen. HELA dagen. Det är jag värd. Dock – för att undvika en repris på ovanstående, så avslutar tant inlägget och går och lägger sig nu.

God natt.

skriven 6 februari 2016 av kaosyoga i Livet som kom emellan | Inga kommentarer än

Hej kära du. Har du haft en bra dag? Själv har jag varit på en liten filminspelning (bakom kameran), jagat en häftapparat, vallat en tysk journalist, haft möte om flygresor, haft ett möte om copytonalitet när det gäller hälsa, diskuterat bussar, pratat med en filmare och med en fotograf, diskuterat tryck på hakklappar till babys, pratat försäljningsteknik, interninformerat och lärt mig en del om framtidsmässors legobygganden.

Och då slutade jag ändå tidigt.

Kul med variation på jobbet!

Och nu, med en liten, begynnande fredagsdoft som fladdrar förbi luktcentrat då och då, så ska du få en rätt till. Om min sammanfattning av min arbetsdag var huvudrätten, så kommer desserten här. En liten #tbt av Bo när han hade orangea skor och klappade en gris.

Så, nu blev du mätt hoppas jag.

Puss!

skriven 4 februari 2016 av kaosyoga i Barnen,Ögonblicksbilder | Inga kommentarer än